Jag var väl omkring 3-4 år och vi skulle på bönmöte hos mor Boström i Lottenborg.

Men först klippte pappa av mej håret. Det hade väl växt så det blivit för långt tyckte de. Men jag tyckte inte om att bli klippt utan jag skrek för fullt. Sen var jag ändå med på bönmötet och de satte opp mej på kommoden som stod innanför dörren i köket. Och där kunde alla se hur ful jag var med det korta håret. Det var ingen lyckad dag.

Stugan är ju så liten, ett rum och kök. Så alla upptänkliga platser utnyttjades. Bönmötena inomhus hölls ju under den kallare årstiden. Köket med järnspiseln var alltid varmt. I  den lilla öppna spiseln i rummet eldades det inte i onödan.

Vem som predikade vet jag inte. Men mor Boström var svärmor till “skåpsmén” Johansson i Klippan  här i V. Husby och han hade en dotter som var evangelist, hon hette Alma. Alma i Klippan sa man och sen var det Alma i Furuhäll sen hon flyttat till ny bostad.

Jag kommer ihåg att mor Boström åkte med oss en gång då hon skulle till Klippan och hälsa på. Alltså  pappa Kalle, mamma Ida, min syster Mattis och så jag skulle till Dunderhov i Skönberga där min  mormor Johanna bodde på äldre dár. Det var hösten 1918. Vi skulle hjälpa henne att plocka upp potatisen. Sen kom min bror Ivar cyklande från Dunsäter där han hade plats. Men det blev snö så han åkte med oss hem istället för att cykla. Vems häst och vagn vi hade minns jag inte. Själva hade vi bara oxar då. Vi brukade låna häst vid Sveden eller Stenslund. 

Jag måste också tala om att jag åkt efter oxar till Norrköping. Mina föräldrar  tyckte att jag behövde ha ett par nya lågskor och eftersom pappa skulle med kalv och ko till slakteriet i  stán så passade det att jag åkte med. Min bror Ivar hade hand om kon. Sen vi varit till slakthuset köptes det skor åt mej. De var så stora att de räckte i många år.