År 1926 anordnade Kantor Torsten Strand en skolresa för (femte-) och sjätteklasserna och barnen i fortsättningsskolan. Förut hade vi basar med brödförsäljning m.m. så vi fick in litet pengar. Helge Björk från Restad i V. Husby vann en gratisbiljett till resan på skolbarnens basar. Sen åkte vi med båt från Klämma sluss till Stockholm. Vi var en stor skara barn att hålla reda på. Men det var många vuxna med också. Det var mycket intressant. Här kommer  nu beskrivningen av resan som alla deltagare fick av kantor Strand.

Den 7 juli 1926 företogo vi, 1926-års elever i V. Husby forsättningsskola och eleverna i avgångsklassen vid samma skola en resa till Stockholm. Färden gick med ångaren Linköping från Klämma sluss kl. 3.30 e.m. Efter att ha passerat de många slussarna vid Karlsborg, nåddes Söderköping kl. 6 e.m. En timme senare hade vi gått igenom kanalens sista sluss vid Mem och voro så ute i Slätbaken. På långt håll skymtade snart Stegeborgs gamla slottsruin, ett ståtligt minne från Vasakungarnas dagar. Ruinen har nyligen restaurerats och försetts med tak för att motstå tidens härjningar.

Klockan var nu 8 på aftonen. Färden fortsattes mellan skogiga bergshöjder och nakna klipphällar tillhörande Östergötlands skärgård.

Vi hade under resan ut till Stegeborg undfägnats med gott kaffe i båtens ståtliga matsal å däck. Så vidgade sig viken och efter en färd utefter Vikbolandets skogklädda höjder passerade vi snart Bråviken, som låg stilla och blank med endast några krusningar på ytan. På vänster hand skymtade snart Södermanlands skärgård. Skymningen började falla och sedan vi  förplägats med kvällsmat å mellandäck, gavs order om allmän vila.

Det var svårt att slita sig ifrån kamraterna och övriga medresenärer, som samlats på akterdäck, där den ena sången efter den andra, beledsagad av fiolmusik tonade ut över havets blåa yta i den ljumma sommarnatten. Men med tanke på vad som förestod oss under de kommande dagarna måste vi taga vårt förnuft till fånga och gå till vila.

Flickorna fingo  ligga i aktersalongen och gossarna på mellandäck, där båtens tjänstvilliga och artiga besättning ordnat en praktisk och trevlig syskonbädd. Det var dock inte lätt att få någon blund i ögonen. Än var det någon kamrat, som hade något roligt att säga, än var det en mötande båt, som måste bekikas. Vid midnattstid passerades Oxelösund, där järnverkets masugnar med sitt flammande sken upplyste himlavalvet. Det var ett vackert skådespel, som på avstånd liknade en stor eldsvåda.

Så måste vi väl ha fått en blund i våra ögon, ty då vi sedan sågo ut, började solen stiga upp ur havet långt bort i öster. Detta var en ståtlig anblick, någonting som man aldrig glömmer.

Båten stävar framåt mellan stenar och grund, där man ibland skulle tro sig kunna köra fast. Det smalaste sundet hette Stendörren, upplyste oss vår älskvärda rorgängare, farbror Karlsson, som gått här på denna trad i 20 år och känner alla grund och klippor. Han står trogen på sin post, både när båten går från och till Stockholm. Kapten Nilsson var ingen farlig sjöbjörn, fastän han kallar sig så. Varhelst han mötte oss på båten, hade han alltid ett glatt ord att säga oss och ordnade det bra för oss, att vi aldrig kunde önska oss bättre.

Då vi nalkades Södertälje voro alla man på däck, ty här skulle vi se den höga järnvägsbron, som lämnar segelfri höjd åt alla båtar, den dyrbara kanalleden med Södertälje sluss, som rymmer 8 sådana båtar som Linköping på en gång.

Inkomna i Mälaren, skymtade ståtliga herresäten och vackra kyrkor fram här och där omgivna av gröna ängar och lummiga parker. På vänster hand sågo vi på en ö Kungshatt, som på minde oss om dikten med samma namn. “En konung i Sverige han flyr icke gärna”.

Snart skymtade huvudstaden fram för ut. Vad som först blir synligt är stadshuset med sitt 140 meter höga torn, varå överst tre gyllene kronor strålade i morgonsolens glans.En medresande passade på att förtälja den senaste vitsen om stadshusbygget att byggnadskommittén fick endast tre kronor över på byggnadssumman och dessa satte de överst på stadshuset.

Strax före kl.8 torsdags morron kastades trossen i land på Riddarholmskajen och snart voro vi i land, glada över en härlig sjöresa och med förväntansfulla blickar mot nya, okända öden som nu kommo att möta oss. Inkvartering för oss var anordnad i Klara folkskola. Efter att ha tagit vår bostad i beskådande begåvo vi oss på strövtåg ut i staden. Ett  rikhaltigt program för vårt tredagarsbesök i huvudstaden var på förhand uppgjort. Nu gällde det blott att passa tiderna och följa med. De farhågor som många av oss haft, att det skulle bli svårt att klara en så stor skara som 40 stycken vid gatukorsningar, mellan spårvagnar och bilar, visade sig ogrundad, ty bara ledaren gjorde ett tecken med handen,  stannade trafiken helt utav och vikande som  Moses genom Röda havet gå tvärs över, icke bara torrskodda utan även utan fara för liv och lem. Ett särskilt gott betyg förtjänar huvudstadens chaufförer, spårvagnsförare och polis som överallt visade stort tillmötesgående mot oss vid passerandet över en gata.

Första besöket gällde Nationalmuséet, bland vars tavlor vi återfunno originalmålningar till de många bilder, som prydde vår läsebok. Förutom Carl Larssons freskmålningar ådrogs sig de jättestora dukarna, Karl X11 likfärd och En hjältes död, vår stora vördnad och beundran.

Härifrån togs färden med färja till Skeppsbron. Efter att ha sett på Gustav111 statyn och Olaus Petris bildstod, gingo vi in på slottets borggård samt besågo festvåningen och en del gallerier.

Tiden var nu inne, att vaktombyte skulle äga rum vid högvakten, varför vi stannade för att åse detta stockholmarnas folknöje och åhörde även några musikstycken, som spelades av Göta livgardes musikkår. Från slottet tågade vi under musikens toner nedför  västra slottsbacken genom den gamla staden, där de trånga gränderna vittnade om hur staden tett sig i forna tider, ned till Riddarhustorget, varest Riddarhuset bekikades till det yttre. Tanken gick ofrivilligt till de stolta riddarsläkter, som vi läst om i historien. Gustav Vasas staty framför Riddarhuset gjorde på många av oss ett mäktigt intryck.

Över Riddarholmsbron kommo vi snart över till den holme, där vi först satt vår fot på huvudstadens mark, nämligen Riddarholmen. Nu var kyrkan föremål för vårt besök. Vid åsynen av de många kungagravarna rullades upp för vår inre syn många minnen från våra konungars historia, som Grimberg så levande skildrar i Svenska folkets underbara öden. Med sinnet fyllt av allvar och vördnad lämnade vi så dessa stormäns vilorum. Snart förtogs dessa intryck av nya ute i det myllrande folkvimlet.

Efter att lyckligt kommit över den trafikfyllda Norrbro och beskådat Riksdagshuset, Gustav Adolfs torg med samma konungs staty omgiven av Axel Oxenstierna och moder Svea och beundrat Operans exteriör och i Kungsträdgården stannat inför

Karl X11 staty, lejonet från Norden, Molins fontän och Karl X111 bild besökte vi Nordiska Kompaniet, huvudstadens största affärshus i 8 våningar. Här började en intressant rundvandring bland leksaker, kläder, möbler och matvaror. Allt som finnes mellan himmel och jord och kan saluföras finns att köpa här. Så togo vi hiss upp till takterrassen där vi bjödos på kaffe. Härifrån har man en härlig utsikt över den vackra Mälardrottningen som badar sig i saltsjöns och Mälarens blåa vatten. Ej underligt om Stockholm räknas till en av världens vackrast belägna huvudstäder.

Efter en välbehövlig vila och vederkvickelse här uppe högt över det jäktande gatuvimlet ställde vi våra steg över Berzelie park och Strandvägen till Djurgården, där Nordiska muséet blev föremål för ett ingående studium. En vakt visade  oss i 

Livrustkammarens historiska minnen från Gustav Vasas tid fram till Karl X1V Johan.  I mindre rum runt ytterväggarna sågo vi redskap, verktyg och kläder m.m. från svunnen tid, allt ordnat landskapsvis. Även Östergötland hade sitt rum. Mitt för ingången på en upphöjning tronade i övernaturlig storlek Gustav Vasabildstoden skuren i trä och förgylld av en av våra största bildhuggare Carl Milles.

På Djurgårdsslätten hade rests statyer över Karl 1X och Karl XV, båda till häst.

Nästa besök gällde Skansen, vårt största friluftsmuseum. Hit upp kommo vi genom en färd på den så kallade bergbanan. Här tillbringade vi största delen av aftonen, varunder de flesta djursamlingarna besöktes. Den kloke sälen Jakob tillvann sig allas beundran och björnarna en berättigad respekt. De tokroliga aporna satte skrattmusklerna igång på både gammal och ung, fulla som de var av skämt, sanna upptåg och roliga trix. De gamla bygdegårdarna gåvo oss en inblick i huru våra förfäder hade det i helg och söcken. De ålderdomliga klockstaplarna och Seglora ärevördiga kyrka stämde sinnet till allvar och andakt.

Första dagens besök  i huvudstaden avslutades med ett besök å Tivoli, vars innehavare välvilligt gratis ställt nöjesfältets anordningar till vårt förfogande. Den praktfulla karusellen med hundratals elektriska lampor i olika färger satte liv i de trötta sinnena.

Lustiga huset med sina irrgångar, trappor och tunnlar piggade upp de trötta benen och de ljudliga skrattsalvorna vittnade om att här var verkligen skojigt. I spegelsalen fick man förnöja sig med att se sin egen höga person i de mest fantastiska former. Så förgick snart tvenne glada timmar och vi måste tänka på återfärden till vårt logi, som vi ej besökt sedan vi  på morgonen lämnat detsamma.

Återfärden från Djurgården togs med färja till Nybroviken och promenad förbi den rikt illuminerade Berns salong genom flera stora affärsgator. Efter en ansträngande men rolig dag var det skönt att gå till vila. Det dröjde inte länge förrän vi slumrade ljuvt på våra halmbäddar.

Fredagen gick in med samma strålande sol som vi haft föregående dag. Efter frukost på en restaurang i staden mellan broarna, tågade vi till Kungsholmen för att taga det nya Stadshuset i närmare betraktande. Stadshuset, som är avsett för Stockholms stads kommunala ämbetsverk och inrymmer lokaler för att mottaga främmande gäster vid studiebesök i staden, kostar i uppförande nära 18 millioner kronor. Den största salen kallas Blå hallen och rymmer 4.000 personer. Innanför denna ligger Gyllene salen, varest bl. a. 800 personer samtidigt kan utspisas. Salen har fått sitt namn av att väggarna äro helt belagda med förgyllda mosaik bitar av en kvadratcentimeters storlek. För att täcka väggarna har åtgått 530 millioner sådana plattor.

Väggarna är dessutom prydda med allehanda bilder med motiv från gamla och nya Stockholm m. m. allt inlagt med små mosaikbitar i olika färger.

Byggnaden inrymmer ännu en stor sal, stadsfullmäktiges samlingssal, vilken har ett förrum, kallat “den hundrades valv“, byggt som ett kyrkvalv 42 meter högt. Det till Stadshuset hörande tornet är ej försett med trappor utan en svagt lutande väg, som leder upp till tornets topp.  Även en hiss är anordnad i tornet.  

Överst i tornet finns ett stort klockspel, som vissa tider spelar den s.k. Örjanslåten, under det att från “de hundrades valv“, Örjan med prinsessa och draken rör sig framåt i en cirkelrund bana och äro synliga ute i staden på tornets norra sida. 

Söder om Stadshuset mot Mälaren ligger en vacker terrass med flera konstverk, bl. a. August Strindberg i kroppsstorlek.

Från Stadshuset förde oss en abonnerad spårvagn över Tegelbacken, Gamla staden och Slussen upp till söder, där vi besökte den välkända firman Åhlén & Holms stora affärshus. Efter att ha besett denna för Sveriges barn så välkända firmas lokaler, fingo vi som minne av vårt Stockholmsbesök en värdefull bok om Stockholm samt bjödos på förfriskningar på ett konditori. Vår egen spårvagn förde oss så åter till stadens centrala delar, varefter vi steg ombord på ångaren Tessin, som förde oss över Mälarens vackra vatten, kantad av trevna villor, ut till vårt största kungliga lustslott, Drottningholm, anlagt av drottning Ulrika Eleonora år 1661. Detta slott med sina

över 200 rum, det stora flertalet rymmande inom sina väggar dyrbara och smakfulla möbler, tavlor och gobelänger och sin enastående parkanläggning, är en stor sevärdhet.

Efter återkomsten till staden ställde vi våra steg till Skyskrapan, Söder Kungstornet, där middag åts å restaurant Pagod, som är inrymd i tornets 16 och 17 våningar. Restaurangen inrymmer endast matsal, kök och terrass och betingar en hyra av årligen 28.000 kronor. Utsikten  från terrassen är hänförande och vidsträckt, en bild som man aldrig glömmer. Efter middagen gjordes ännu en utflykt i spårvagn. Denna gång till Haga. Här besågs den kungliga begravningsplatsen med kronprinsessans grav, Haga slott med Gustav 111 teater och Ekotemplet, där Bellman sjöng sina sånger för den levnadsglade konung Gustav 111. I parken finns även en ruin efter den av Gustav 111 påbörjade slottsbyggnaden , som skulle likna slottet Wersailles i Frankrike fastän i mindre skala. Slottet skulle ligga med sin fasad mot Stockholms slott och en bred kungsväg skulle leda mellan de båda slotten. Men slottet blev aldrig färdigt, ty då grunden var lagd, hade pengarna tagit slut och Gustav111s lycka var i nedan, hungersnöd var rådande i landet och konungens nöjeslystnad hade hos många vänt sig i hat till honom och slutade med det ödesdigra skottet på maskeradbalen 1702.

Efter en rundtur i den vackra parken, företogs hemresan i spårvagn. Så var andra dagen i Stockholm gången till ända.

Lördagen åts frukost i Strömsparteren, varefter Åhlen & Åkerlunds tryckerier besöktes. Här sågo vi hur våra mest spridda illustrerade veckotidningar, Allt för alla, Weckojournalen och Husmodern kommo till. Tryckeriet har den största tryckpress i sitt slag i Europa. Tvenne rymliga bussar förde oss så ut till vetenskapsstaden vid Freskati. Här sågo vi veterinärinstitutets, Skogshögskolans och vetenskapsakademiens monumentala byggnader. Naturhistoriska Riksmuséet var föremål för vårt ingående besök. Detta museum inrymmes i en förnämlig huvudbyggnad jämte tvenne flyglar.

I den stora hallen stå två skelett av elefanter och i en sal till höger alla däggdjur, varibland märktes: en jättestor elefant, noshörningar, flodhästar, lejon, tigrar och apor m.m. Till vänster nedre våningen är inrymd en stor samling fåglar från hela världen och i ett särskilt rum skelett av valar och hajar. Andra våningen upptager samlingar av fjärilar och insekter m.m. De båda flyglarna innesluta botaniska och geologiska samlingar.

Efter återresan till staden besågs det nyuppförda konserthuset vid Hötorget. Detta var en ståtlig byggnad, ett hem för sång och musik samt vetenskapliga föreläsningar

En större sal rymmer 4.000 sittplatser och en mindre nära 700 platser. I stora salen uppsattes nu en fjärrstämorgel på 96 stämmor, vilken vi blevo i tillfälle att få höra. Hela huset är uppfört av skänkta medel och kostar fullt färdigt omkring 5 millioner kronor. Allt material, förutom en engelsk matta, är svenskt.

På andra sidan Hötorget ligger ett av huvudstadens större affärshus,

Paul U. Bergströms herr- och damekiperingsaffär, vilket efter välvilligt tillmötesgående av chefen besågs varefter vi intog lunch i affärshusets lunchsal.

Så gjorde vi en fotvandring genom de största affärsgatorna Klarabergsgatan, Drottninggatan och Hamngatan ned till Nybroviken, där ångslupen Herman låg redo att taga oss ombord för att föra oss ut på en rundtur genom Djurgårdsbrunnskanalen

ut till Lidingön, där vi sågo Europas längsta, fasta landsvägsbro, 975 meterlång. De lummiga stränderna äro här överallt kantade av ståtliga villor och trevna egna hem, Efter båtresan smakade det bra med middag, som åts på Strömparteren. Därmed var programmet för vårt Stockholmsbesök slut.

Klockan 6.17 eftermiddag förde oss ett långt tåg, draget av  ett elektriskt lokomotiv, mot södern. Hemresan, som företogs i abonnerad vagn, tog endast 4 timmar i anspråk och nu kunde vi roa oss på bästa sätt. Närmast Stockholm låg det ena villasamhället invid det andra. Längre nedåt Södermanland vidtog jordbruksbyggd. Så passerades Kolmårdens mäktiga skogshöjder och snart rullade tåget ned på Norrköpingsslätten. Färden utför Kolmården gick invid Bråviken. Här var synnerligen vackert. Från Norrköping åkte vi i 2 bilar och 2 bussar och nådde så W. Husby vid 11- tiden glada och nöjda med vår resa och med vidgad kunskap om vårt land och vår fagra huvudstad. 

Med på resan  bland alla barnen var bl.a. AnnaLisa Andersson, St. Hagen.  Elsy Rohlin, Alsäter.   Märta i Åttan,  Astrid Johansson, Röda stugan.  Lisa Ring, Klämma sluss.  Ruth Eriksson, Häggetorp.  Julia Eriksson, Kullen.  Ingrid Möller, Önstorp.
Bland de vuxna deltog förutom Helge Björk också Edvin Ring i Klämma sluss.
Rings flicka Lisa höll på att bli påkörd av en bil då de passerade över en gata, men hon klarade sig  genom att springa. Hennes pappa Ring sade efteråt: Ja, se Lisa hon är så kvicker.