De komma från Öst, de komma från väst

Elin Norrbom skaldar och berättar

De komma från Öst, de komma från Väst,

de komma från gård och by.

Borta är bra men hemma är bäst

det tycker e gamla i Ryd.

Vad de tycker i väst och gård och by,

när de packar för resan mot Öst

att vi varit grannar det är ju en tröst

se’n blir vi som barn i by.

Hemmet i Väst tog de till skola

Och körde de gamla från orten.

Då var det tungt, vara fattighjon

och balanser över spången.

Det skulle bli billigt, med gamla i skock.

Ett folkhem i stort, håller det måttet.

Vi sitter i folkhemmets skugga, och tycker att slantarna dryga

men räcker pensionen till ståten.

Jag vill helst stå på egna ben,

kan jag inte betala ståten, då är jag trots allt ett fattighjon.

Tyst: så säger man ej i ett folkhem, här är vi pensionärer

Vår medborgarrätt heter pengar, också i folkhemmet

Socknarna ha fått sitt smeknamn. Gårdeby Stollar. Nu är det väl snart ingen, som minnes Johannes, som hade sin hemvist i Gårdeby ålderdomshem i slutet av förra seklet. Han var för det mesta ute på trampen, gick i socknarna och samlade brödbitar, någon hel kaka fick han inte, ¼ av en stor hålkaka. Brödet hade han i en säck på ryggen. En gång när turen var Gårdeby prästgård, frågade fru Eriksson: ”Var gör du av alla brödbitar, Johannes, delar du med dig åt andra?” ”Åh ja! Inte missunnar jag dom en bit”. Han var ett pålitligt postbud, vi kunde skicka brev och paket med honom och tvivlade inte på att det skulle gå fram till rätt adressat. Han visste namn på alla byar och gårdar mellan Norrköping och Linköping så väl som Vikbolandet. I bygderna visste de inte hans förnamn, det bliv alltid: Nu kommer Gårdeby Stolle.

Hur skulle det vara att ge andra smeknamn, t ex Gårdeby lamm och Husby rävar i stället för våp. Aspvedens djurpark. Ryds vargar kan behållas. Skärkinds män, Västra husby våp, Drothems grisar, Gryts rävar.

Dottern Märta skriver: Jag har hört att det skulle vara ett mycket vackert bröllop i Västra Husby kyrka, med knektar i vita vantar och paraduniform, med kokard i mössorna samt att det var ett mycket vackert brudpar. Sedan blev min far allt som kan tänkas inom socknen, från auktionsförrättare till kyrkvärd. Mina bröder kom också in i socknens angelägenheter, så vi blev en ganska dominerande familj inom socknen. Så var stolta över sonen från Vikbolandet: Pantzar från Östra Stenby. Vi hade en mycket lycklig barn- och ungdom, trots mycket arbete, som mor alltid i arbete, både för oss och för barnbarnen. I den prästgård, Gårdeby, där hon hade plats, blev yngste sonen lantbrukare, så prästgårdar har följt oss sedan Farmors tid.

Avskrivet efter fru Elin Norrboms manus av Evert Jonsson