Strövtåg i bygden 3
Uno Norrbom fortsätter att berätta

Rakt söderut från skolan på en bergshöjd synes ännu hörnstenarna av sockenmagasinet.  Det var ett gediget hus ,med väggar av handskrädda stockar.  På nedre botten var det fyra avdelningar med stabila mellanväggar av timmer.  Övre botten var i ett plan.  Här fanns gamla rymdmått som halvtunna, halvspann, kappe, krönta med mängder av årtal.  På väggarna fanns många siffror, bomärke, namnteckningar, data och årtal, man kunde nästan tro att all bokföring fanns på väggarna 

Meningen med sockenmagasinet var väl den första organiserade  socialhjälpen.  Lantbrukarna fick lämna en viss mängd spannmål per mantal som kommunalskatt.  Även andra kunde få låna spannmål mot ränta I natura. 

På kyrkostämman utsågs en person som var ansvarig och redovisningsskyldig.  1808 valdes patron Asklöv Djurtorp till intendent att dela ut säd.  Hans gravvård , ett träkors, fanns kvar 1930 på kyrkogården intill ingången till kyrkan. 

Det var beklagligt att huset skulle försvinna från platsen.  Det såldes för en ringa penning och revs 1916 och uppfördes som bostad åt en trädgårdsmästare i Sankt Johannes.  Det kunde gjorts i ordning på platsen till bygdemuseum eller församlingshem med sitt fina läge över kyrkobygden. 

På den norra sidan av kyrkan, enligt äldre personers berättelse, har det funnits ett gravkor uppfört av Herrn till Korssätter von Ottar. 

Här har bland annat begravts två tvillingbröder Lagerfelt från Lagerlunda, födda 1695.  De deltog i fälttåget mot Norge, den ena dog i striderna 23 år gammal, stoftet hemfördes av brodern som avled 10 år senare i sviter efter kriget i sitt hem i Tomtaholm. 

Under 1800-talet och i början av detta århundrade syntes en del ståndspersoner på vägarna till kyrkan och andra resmål med livreklädda kuskar med fyrspann för vagnarna, en ståtlig syn.  Nämligen översten Anström Korssätter, herrskapet Westerdahl Tvärdala, grevinnan Matilda Klingspor Minsjö samt från Hylinge greve Strömfelt som var patronius.  Han hade ensamrätt tillsätta kyrkoherde i församlingen.  Den sista ordinarie tjänsten tillsattes av honom, nämligen Magnus Wezén som var i tjänst till 1924. 

1907 byggdes ett nytt ålderdomshem, Solliden.  Byggmästare var Thorén i Östra Ryd. Det gamla finns ännu kvar i vägkorset intill Norrköpingsvägen, nu bebott av hyresgäster.  Fattigstugan som den då kallades innehöll två stora rum, ett för kvinnor samt ett för män.  I ett hörn av rummen var inrett en bur av träribbor som användes för en mentalsjuk kvinna Lotta.  På vindsvåningen fanns det två små rum för föreståndarinnan som var änka med två små barn. Inga som helst bekvämligheter fanns.  Allt vatten fick bäras från ån, för värmen svarade ett par öppna spislar som eldades med ris som bönderna körde dit i en stor hög  på vedbacken där hjonen fick slita för att få loss en risbörda. 

Det nya hemmet var i stort sett samma som i gamla.  Något större och ljusare.  På övre våningen var rum för föreståndarinnan samt en liten lägenhet för barnmorskan.  Här fanns ej några som helst bekvämligheter, endast en källa på andra sidan vägen försedd med en handpump. 

I skolan var det undervisning i trädgårdsskötsel.  Därför fick kantor Ferb i uppdrag att anskaffa lämpliga fruktträd och plantera på tomten.  Jag minns än idag när fjärde klass ställde upp med spade och var sitt träd.  Några av dem minns jag nämligen Fredrik Thärn Stavlöten, Elis Pettersson Tvärdala, Gunnar Nykvist Solliden, John Jonsson Prästgården. 

Föreståndarinna var under många år änkefru Emma Nykvist.  1937 var det dags för uppbrott från Solliden.  Hemmet blev av tillsyningsmyndigheterna förklarat otjänligt för sitt ändamål enligt tidens krav. 

Kommunen gjorde avtal med grannkommunen Drothem i deras nya ålderdomshem Hammarspången nära Söderköping, där varje intagen hade var sitt rum med alla bekvämligheter.Gamla Solliden kom sedan att i många år användas till skollokal utan större förändringar. 

Ännu finns i bygden en del stugor och byggnader. Trots att många gick upp i rök under bränslebristens dagar finns en del kvar som kulturminnesmärken som Norrbo grenadjärtorp nr 7 på Norrbotorps ägor, Hagebylöt mitt i den nya bebyggelsen samt Korskullen på Minsjö ägor, den allra vackraste och välvårdade, till sist Hälla gästgivargård som haft en stor roll i samhället och i flera århundrade svarat för kommunikationerna. 

Många backstugor byggdes under 1700 och till 1800-talets mitt utan att fråga någon jordägare om lov.  Ibland var det ovisst vem som var ägare till stugorna,men stugorna tillföll så småningom markägaren utan någon ersättning till stugägaren. 

Föga anade väl den som byggde en stuga i backen där de fyra vägarna möts strax vid ån att det skulle bli en centralpunkt av betydande mått för befolkningen 

Det blev en viktig rastplats och här uppfördes senare ett stall för dragare, så vägfarande kunde övernatta.  De som hade långa vägar till Norrköpings torghandel där de fick bra avsättning för sina lantbruksprodukter.  De kom från Yxnerum, Östra Ryd, Gårdeby och Örtomta m fl orter. 

Men de resande behövde ju även mat och dryck, varför det snart blev krog.  Nu fick det namnet Klubben, det sägs att det var en hemvändande sjöman som gav platsen detta namn. 

I mitten av 1800-talet startade en medlem av släkten Westerdahl Tvärdala lanthandel, men omkring 1880 övertogs handeln av bröderna Jonas och Melker Hesse, de fick hyra huset av Hylinge fideikommiss som nu var ägare.  Det blev redan från början stor omsättning av varot, inte bara av livsmedel utan även järn, färg, manufaktur, läder, kemikalier och foder.  Alla varor hämtades hos grossister i Norrköping. 

Samtidigt som de övertog affären förvärvades jordbruksfastigheten Önstorp för att få plats för sina hästar och foder samt bostad åt en anställd man för skötsel av lantbruket samt körning av varor från Norrköping två dagar i veckan.  Det var tunga lass i de branta backarna.  För det mesta hade de tre hästar för vagnen. 

Huset byggdes ut något när det 1900 blev postkontor sedan klockare Falén upphört med utdelning av posten.  Den bars av en man tre dagar i veckan från Söderköping i en läderväska. Mannen kallades postjon. 

Strålsnäs anno 1977

Uno Norrbom