Skåpsmeden i V Husby, Adolf Fredrik Johansson
Roland Ringkvist berättar
Skåpsmeden Adolf Fredrik Johansson			Den 9 december 1852 föddes Adolf Fredrik Johansson. Vi vet inget om hans ursprung eller var han föddes, men att han gifte sig med Johanna Vilhelmina Pettersson från Rönö den 5 juni 1875 det vet vi. En tid måste familjen ha varit bosatt i Norrköping för år 1876 föddes deras första dotter Anna Amalia i S.t Olai församling. Fadern stod då inskriven som järnarbetare. Förmodligen har familjen flyttat till Västra Husby för en tid eftersom sonen David Hjalmar Emanuel föddes i Ekhult, Västra Husby den 31 december 1882 och dottern Alma Maria den 19 mars 1886, också i Västra Husby. Men vi vet inte var. Den 11 november 1887 flyttade familjen från S.t Johannes i Norrköping för att sedan stanna för gott i Västra Husby. De bosatte sig då i Önstorps Fjärdingsmannaboställe. År 1889 den 18 november flyttade familjen till Klippan, som låg på vägen in mot Grönlund. Där kom sedan skåpsmen att ha sin rörelse så länge han orkade att arbeta Fotnot: Inger har forskat om Adolf Fredrik och hans familj. Läs hennes redogörelse.
I samband med flyttningen till Klippan föddes deras fjärde barn, en flicka, som fick namnet Eva Elisabet. De första åren i Klippan var inte bara goda år ,för hustrun Johanna Vilhelmina var bröstsjuk och avled den 16 april 1902. Året därpå, 22 augusti 1903, gifte smen om sig med Emma Kristina Boström som var född den 13 augusti 1859 i V. Husby. Hon fick vid äktenskapet träda in som mor till fyra barn i åldrarna från 14 år och upp till 27. Men döden klappade åter på hos smedfamiljen och i slutet av november den 27:e år 1905 fick ende sonen också lämna jordelivet.
Året därpå den 15 januari 1906 dog även yngsta flickan då sjutton år gammal. Hur länge smen fick behålla sin andra hustru känner vi inte till ,men han måste ha varit en stark natur som inte lät sig brytas ned av motgångar och sorger. Smens familj var nu reducerad till tre personer, han själv och de båda döttrarna Anna och Alma. Ingen av dom gifte sig utan de bodde kvar i Klippan och hade det som sin fasta punkt i tillvaron. Anna var mycket intresserad av fotografering och framkallning. På den tiden användes glasskivor som plåtar .En del av dessa användna glas användes sen till fönsterglas när smen senare byggde ett nytt hus.		Hela familjen Johansson utanför  huset Klippan
Alma var i sin krafts dagar verksam som evangelist, duktig på att spela gitarr och sjunga. Hela hemmet präglades av en stark gudstro. Alma var en drivande kraft till att Saronkapellet byggdes i V.Husby. Innan kapellet kom till 1944 samlades en grupp, där även smedfamiljen fanns med, de hade sina möten i Godtemplarlokalen - nuvarande Furuborg. Åren gick och skåpsmen som han nu allmänt kallades började bli gammal, så även stugan de bodde i. Golvet var genomruttet och mycket annat hårt medfaret. Med tanke på och omsorg för sina båda döttrars framtid beslöt han då att bygga ett nytt hus så de skulle kunna bo bekymmersfritt när inte han fanns till deras hjälp längre. År 1935 vid 83 års ålder köptes en ny tomt strax ovanför Klippan, för att ett nytt hus skulle byggas. Lagfartsbeviset för Åby 2:3 utfärdat den 16 november 1935 ,förutseende tecknat i Alma Johanssons namn, visar att marken kostade sextio kronor. När avstyckningen var klar och gränserna utsatta böjde de sina knän på tomten och bad till Gud att den platsen skulle bli ett bönehem för alla tider. Må det verkligen få vara det. Om denne ödmjuke och rättfärdige man finns det mycket som skulle ha varit intressant att veta men mycket har redan fallit i glömska. Han kallades ju skåpsmen, men var skicklig i flera hantverksgrenar, bland annat en duktig möbelsnickare. Ingrid Sjöström har i en skrift om Västra Husby skrivit ett stycke om skåpsmen och eftersom det stämmer bra med vad jag har hört Alma,hans dotter, berätta, återger jag Ingrids version. Intill Löten ligger Klippan som råddes om av en hantverkare. Han var väldigt mångkunnig, från att reparera och sälja cyklar så byggde han fioler, flygmaskiner, karbidlampor och frihjulsnav för cyklar. I slutet av 1800-talet kom en agent för Huskvarna cykelfabrik ut och ville titta på hans cykelverkstad och på navet de hade hört talas om. Man ritade av det och gjorde snabbt ett nav och skickade in det och fick patent på det. Så Huskvarna stal det från honom så det patentet fick han inget av.
Ingrid fortsätter :Angående skåpsmen måste jag skriva något om hans flygmaskin, eller vad jag förstår en helikopter, fast det var 40-50 år före innan andra började konstruera helikoptrar. Det var troligen omkring 1921 eller 1922 som han av cykelgrejor gjorde en maskin som skulle kunna gå upp i luften. Den trampades med vanliga cykeltrampor. Karlarna var uppe och tittade på den, hade det varit i dagens läge hade väl fruntimmer eller kvinnor fått gått och tittat också. Men de var portförbjudna på den tiden.  Kvinnorna skulle arbeta i ladugården och både där och till hushållet bära vatten, medan karlarna beskådade mekaniska underverk, för så var det ju. Jag bara vet och minns en sak: När pappa kom hem talade han om att skåpsmeden hade sagt att den första som skulle kunna komma upp behövde vara en liten pojke som min lille fosterbror som var med. Han var väl då tre år eller yngre ,men då hade han sagt: Då måste jag väl ha en tre smörgåsar med mig .men det var en yngre karl som hann först på maskinen och satte sig att trampa, och den lyfte sig. Vi måste tänka på att materialet var väl minst hundra gånger så tungt som dagens flyggrejor. Det fanns ju inte sådant material som det finns nu.		Ett av kassaskåpen
Skåpsmeden gjorde även ofta om en karlcykel till en damcykel för i början fanns det väl bara karlcyklar Han konstruerade även en mycket längre cykel än vanligt och gjorde en extrasits så han skjutsade sin maka på den. Hon satt alltså mellan styret och förarsitsen. Ett av de mest framträdande arbeten han gjorde var kassaskåp. Bland de första han gjorde var ett till Söderköpings Sparbank. Det kom tjuvar och försökte ta sig in i kassaskåpet, men de lyckades ej. De hade väl inte så gott om sprängämne med sig. Det var omkring år 1917. Så långt enligt Ingrid Sjöström. Vi har i vår kyrka, här i Västra Husby, ett kassaskåp tillverkat av skåpsmen. På insidan av finns en liten skrivning om skåpens historia. Den är trovärdigt återgiven och stämmer helt med vad Alma –skåpsmens dotter själv berättade när vi vid flera tillfällen satt och lyssnade till hennes berättelser om sin far och hans arbeten. För att kunna få patent på denna sin uppfinning : Det brandsäkra kassaskåpet, gjorde han på följande sätt: Han kallade ihop de styrande i socknen, alltså trovärdiga vittnen, och lade runt ett av sina skåp flera meter med famnved, troligen motsvarande en brand i ett hus. I skåpet hade han lagt in av sina viktiga papper för han var övertygad om sin produkts kvalite. Så tände han på veden och när brasan slocknat och man öppnade skåpet befanns handlingarna vara oskadade. Troligen fick han efter detta patent på kassaskåpet och därav namnet skåpsmen. Tidigare hade han ju blivit lurad på patenten, både på det frigående cykelnavet och på den ställbara helikoptervingen som också är hans grunduppfinning.
År 1934 flyttade prästfamiljen Sigurd och Ingrid Strid till Västra Husby. Snart blev de bekanta med smedfamiljen i Klippan som då bestod av smen själv och döttrarna Anna och Alma. En varm vänskap växte fram och ofta besökte de varandra. På den tiden var det vanligt att titta in hos varandra och på det viset hålla kontakt. När någon från smens familj besökte prästgården var det ofta med ärendet att få låna telefonen. Vid ett tillfälle fick smen se ett par fina järnljusstakar som prästfrun hade i hemmet. Oh! sa smen sådana där skulle jag kunna göra. Ta en som prov sade prästfrun, och det gjorde smen . Han tillverkade sedan dussintals liknande ljusstakar som sedan hans döttrar gick runt i bygderna och sålde. Smen tyckte det var enklare att göra ljusstakar än kassaskåp och dokumentskrin. Prästfrun fick som tack en fin golvljusstake som ännu i dag pryder hennes hem och är ett kärt minne .Flera andra fick också ,av den genomvänliga smeden, ljusstakar som gåva. Smen var gammal och insjuknade. Han bad döttrarna hämta prästfrun som var bygdens oavlönade distriktssköterska. Hon hade en inte helt fullbordad diakonissautbildning, vari ingick mycket sjukvårdskunskap, och fanns alltid till hands för dem som behövde hennes hjälp och omsorg. Alma var den av systrarna som mest förde talan för familjen och när hon kom och bad om hjälp till sin far var prästfrun direkt redo att bistå sina vänner. När hon kom till hemmet, de hade då flyttat in i Furuhäll, såg hon att läkare behövde tillkallas.Den tillkallade läkarens diagnos var: Han är skrabbig nu. Smen förblev sängliggande och prästfrun besökte honom ett par gånger i veckan och skötte om honom tillsammans med döttrarna.
En kväll ringde Alma till prästgården från en grannes telefon. Det var sämre med fadern .Prästfrun tog direkt sin spark, det var i januari månad 1941,och begav sig till Furuhäll. När hon kom in i rummet sa smen: Det är dåligt nu. Jag ser det, sa prästfrun och satte sig ner hos den sjuke som kände sig lugnad av att hon var där. Efter en stund somnade han och allt verkade fridfullt så efter ett tag lämnade prästfrun familjen och tog sin spark och åkte tillbaka mot prästgården. Strax innan hon var nere vid Klubben lyste det upp omkring henne som om en bil skulle kommit, men det var ingen bil, men ett starkt ljussken, som ett riktigt eldsken och hon stannade till förundrad och hörde en röst som sa: Vänd om och åk tillbaka. Hon vände genast om-tillbaka till Furuhäll. När hon kommer in igen säger flickorna: Nämen kommer prästfrun tillbaka-pappa har just sagt: Gode Gud, låt henne komma snart. Ja, nu är jag här och jag stannar kvar. Hon tog hans hand och dom läste Fader Vår. Rätt vad det var så såg hon hur han slutade andas och pulsen blev svagare. Medan hon höll hans hand somnade han in och lämnade jordelivet. Prästfrun stannade kvar och hjälpte döttrarna att göra honom i ordning innan hon åter vände hem igen.
Ingrid Strid, nu 92 år men fullt vital och helskärpt som få, avslutar sin berättelse, när vi på kvällen den 24 januari 2005 suttit och samtalat, med detta eftermäle om skåpsmen: Han var en av de största och finaste personligheter jag mött under mitt liv. Så ödmjuk och tacksam, from och varmt troende. Hon nämner också om ett värdeskrin som skåpsmen en gång gjorde till hennes make till att förvara sina värdesaker i. Detta skrin har nu hennes son fått ärva, men hon talar om skrinet som om det innehåller ett oskattbart värde. Det gör det, det innehåller fina minnen från en av vår bygds största män. Den som idag vill minnas skåpsmen och se något som han själv har gjort, kan gå till kyrkogårdens västra mur och betrakta ett enkelt kors i smide där det står: A F Johanssons familjegrav. Hans storhet var ödmjukheten och enkelheten som även präglar hans sista vilorum här på jorden.
Nedtecknat av Roland Ringqvist, Furuhäll,Västra Husby.2005 03 02		Inger Wikström har forskat om "skåpsmen" Adolf Fredrik Johansson. Här är länk till hennes redogörelse.