Texten är hämtad från ”Sveriges bebyggelse – Landsbygden ”. Östergötlands län.
Boken utgiven 1951.

Västra Husby socken gränsar i norr till Norrköpings stad och Kimstads socken, i öster till Drothem, i söder till Östra Ryd och i väster till Gårdeby och Skärkinds socknar. Den tillhör Hammarkinds härad, Hammarkinds med flera häraders domsaga och bildar tillsammans med Gårdeby församling ett pastorat. Avståndet från socknen centrum till Norrköping ö 12 km, till Söderköping 9 km och till Linköping 37 km.

Man skulle enklast kunna beskriva socknens naturförhållanden genom att säga, att den är ett Östergötland i miniatyr. Den genomkorsas från väster till öster av Göta Kanal. Norr om denna ligger skogstrakten Ludden som ett avsitt av den förkastningslinje som går genom hela landskapet från Vättern till Östersjön. I mitten av socknen utbreder sig en ganska kuperad slättbygd där de största jordbruksgårdarna ligga, och i söder åter, mot gränsen till Östra Ryd, ha vi skogstrakter. Sjön Asplången, genom vilken Göta kanal leder, ligger till sin största del inom Västra Husby. I söder ligga sjöarna Lillsjön eller Hylingesjön, Venasjön och Hällerstadssjön, som bildar gräns mot Östra Ryds och Gårdeby socknar. Sjön Asplången avrinner genom den sk Storån eller Husbyån, som flyter mot öster och efter ett slingrande lopp, under vilket den mottager vattnet från en å, som kommer från sjöarna i södra delen av socknen, rinner igenom Söderköping mot Slätbaken. Under 1920-talet utvanns c:a 8 hektar åkerjord genom sänkning av Storån.

Skogstrakten norr om Göta kanal, den sk Ludden, har sin högsta del inom socknen vid berget Muskedunder 100 m ö h från vilket man har en vidsträckt utsikt över Kolmården och Norrköping. Från väster till öster genomlöpes socknen också av vägen mellan Linköping och Söderköping, vilken vid Klubbben korsas av vägen från Norrköping mot Östra Ryd och Gårdeby. Skogsbeståndet utgöres till största delen av till- och granskog, medan lövskogen förekommer mera sparsamt. Dock finnas några bestånd av ek- och björkskog.

Socknen omfatta er areal av 5.868 hektar, varav 5.468 hektar land och 400 hektar sjö. Av jordarealen upptages 1.811 hektar av åkerjord och 2.554 hektar av skogsmark. Härav framgår socknen karaktär av blandad skogs- och jordbruksbygd.

Ungefär en tredjedel av sockens åkerareal tillhör Hylinge fideikommiss, medan återstoden är fördelad på några större och ett flertal mindre gårdar. Endast tre byar, Ringby, Restad och Hälla, finnas kvar inom socknen, men även beträffande dem har ett par av gårdarna utskiftats och flyttats. För ett par decennier sedan funnos vid de större gårdarna fortfarande torp med dagsverksskyldighet till huvudgården, men numera har ju detta arrendesystem helt avskaffats. De gamla torpen ha antingen blivit nedrivna, varvid ägorna utlagts till beten eller införlivats med eget gårdsbruk, eller också utgår för en penningarrende. Åtskilliga mangårdsbyggnader finnas kvar och uthyras till sommargäster.

Några gårdar ha kvar gamla huvudbyggnader med en mycket ålderdomlig prägel. Erinras må om den förra gästgivargården i Hälla, där man ännu kan spåra forna gästrummen och utskänkningsalen. Slottsbyggnaden vid Hylinge härleder sig från 1700-tlaet och är synnerligen imponerande med rena klassiska linjer. Även vid Minsjö säter och Tvärdala herrgård finnas vackra och välvårdade huvudbyggnader. Korssäter vid Hällerstadsjön har också en förnämlig mangårdsbyggnad i gammal säteribyggnadsstil.

Vid socknens centrum, där de två huvudvägarna korsas, har under de två senaste decennierna uppstått en bebyggelse av affärslägenheter, bostäder för hantverkare och en smedja. Om icke nuvarande byggnadsrestriktioner lat hinder i vägen, skulle här säkert ha uppstått en ännu mera omfattande byggnation på grund av närheten till Norrköping och de goda förbindelserna med denna stad. Norr om sjön Asplången låg tidigare en gammal stilfull gård Luddingsbo vilken fordom tillhört släkterna Sparre, von Saltza och de la Gardie. Under 1900.taltet har torp och lägenheter frånsålts, varigenom torpens areal förminskats och nya självständiga jordbruk bildats. Under det senaste decenniet har också gårdens huvuddel styckats till tomter för sommarstugebebyggelse, så att numera blott c:a 30 hektar brukas som åker till gården. Den gamla vackra mangårdsbyggnaden härjades tyvärr under år 1950 av eld, som lade huset helt i aska, så att det icke mera kommer att återuppföras. En liknande exploatering av jord för sommarstugebyggande förekommer också vid Snövelstorps gård norr om Asplången Det är huvudsakligen Norrköpingsbor, som på detta sätt har kunnat skaffa sig sommarställen icke allt för långt från staden, Genom goda bussförbindelser, särskilt om sommaren, sörjer Norrköping stad för att ägarna till dessa stugor bekvämt kunna komma från och till sitt arbete.

Västra Husby är tämligen renodlad jordbruksbygd, där huvudnäringen är åkerbruk i förening med boskapsskötsel. Ungefär 4/7 av socknens invånare ha sin bärgning av jordbruket. Taxeringsvärdet per hektar jord var vid senaste fastighetstaxering i medeltal 1.200 kr. det totala taxeringsvärdet för jordbruksarealen utgår 2.699.000 kr och för skogsarealen 771.000 kr.

Jordmånen är till största delen styv lera och dungjord. I skogstrakterna dock på några ställen något lättare mossjord. Sammanlagda åkerarealen 1.811 hektar, betesmarken 494 hektar, skogsmark 2.554 hektar och övrig mark 609 hektar. Hylinge fideikommiss brukar under huvudgården även gårdarna Dömestad och Gädderstad, sammanlagt 362 hektar åker, fördelade på 11 brukningsdelar. De största arrendegårdarna äro Norrbo, Hagby, Kullerstad och Vena. Utöver Västra Husby-Gårdeby pastorats två löneboställen och ett mindre torp om sammanlagt 67 hektar förekommer arrendejord endast mi mycket ringa utsträckning. Jorden brukas följaktligen i regel av ägarna. Kronan äger ingen gård i socknen. De största gårdarna utom Hylinge äro Minsjö, Tvärdala och Gäverstad.

Brukningsdelarnas fördelning efter storlek är följande: Över 100 hektar 2 st, 50-100 hektar 5 st, 25-50 hektar 13 st, 10-25 hektar 23 st, under 10 hektar 19 st.

Intresset för jordens skötsel är i regel mycket stort. Lantbrukets ekonomiska organisationer, hushållningssällskapets kurs- och upplysningsverksamhet samt nödvändigheten att göra stora ansträngningar för att kunna hävda sig i den stora konkurrensen har gjort, att varje lantbrukare vill utnyttja de möjligheter, som stå till buds, för att erhålla bästa resultat av sitt arbete. Ungefär 75% av all åkerjord är rörtäckdikad enligt täckdikningsplan. Anläggning och underhåll av kulturbeten är mycket omfattande, och de flesta lantbrukare visa stort intresse för rationell betesvård. Vid de större gårdarna och många mindre ha byggts siloanläggningar för ensilering av foder. Cementerade gödselstäder och urinbrunnar finnas dock i regel endast vid de större gårdarna.

Bristen på arbetskraft och kravet på arbetets rationalisering har medfört att antalet hästar minskar under de sista åren. Det finns gårdar, som tidigare hade fem á sex par hästar men som numera kanske endast har ett eller två par. Dragkraften utgöres av traktorer, och även de mindre gårdarna ha köpt sådana för att underlätta arbetet. Elektrifiering av lantbruksgårdarna är för närvarande fullständig inom socknen. På grund av byggnadsregleringen har byggnadsverksamheten varit av mindre omfattning under den senaste tiden. Bostäder och ekonomibyggnader ha dock restaurerats och nybyggts, bl, a, vid Hylinge fideikommiss och ett av pastoratets löneboställen, där en ny arrendatorsbostad uppförts.

Växtcirkulationen är i regel sjuårig med följande växtföljd: träda, höstvete, vårsädesskörd, tre års vallar, vårsädesskörd. Många ha dock bibehållit det gamla systemet med insådd av klöver i höstsäden, medan några ha infört en friare växtföljd. De vanligaste växtslagen äro höstvete och höstraps., havre och klöverfrö, medan rågodling förekommer mycket sparsamt, knappast till husbehov, enär jorden icke är särskilt lämplig för dylik odling. Senaste avkastningssiffrorna per hektar för de vanligaste grödorna är följande: höstvete 2.600 kg, vårvete 2.200 kr, råg 2.200 kg, raps 1.800 kg, havre 2.000 kg, korn 2.600 kg.

Trädgårdsodling förekommer vid Luddingsbo, Karlsborg och Skillnaden. Norrköping är avsättningsorten för dessa produkter, varjämte en del säljes till i trakten boende sommargäster. Vid Hylinge har tidigare jämväl förekommit trädgårdsodling, men den har åtminstone för tillfället upphört. Korsäters gård har också trädgårdsmästare anställd för odling av trädgårdsalster. För övrig har varje gård givetvis någon trädgårdsskötsel.

Något kreaturslöst jordbruk finnes icke inom socknen. Nötkreaturen är undantagslöst av SRB-ras, och besättningarna är helt tuberkulos- och kastningsfria. Två tjurföreningar finnas, och några djurbesättning är ansluta till Norrköpingsortens seminförening. Ungefär 60% av korna är anslutna till hushållningssällskapets kontrollverksamhet. Vid Hylinge och särskilt vid Minsjö bedrives ett framgångsrikt avelsarbete med tjurförsäljning. I Norrköping avsättes alla mjölkproduktion.

Endast ardennerhästar förekomma i jordbrukets tjänst. Ingen hingstförening finns i orten, men vid Hylinge är stationerade två hingstar, en varmblodig, premierad med AB, och en ardenner för premieringsbokstaven A. Hylinge är ett centrum för hästaveln i orten. Fideikommissets innehavare, greve Carl Strömfelt, är synnerligen intresserad av detta arbete.

Får-, svin- och fjäderfäavel utövas i ytterst ringa utsträckning. Får finnas endast på ett par ställen, och svinuppfödas allenast för husbehov.

Livligt intresse ägnas skogarnas skötsel. Ganska många lantbrukare äro medlemmar i Skogsägarnas riksförbund. De skogar som här ägas av Skogssällskapet i Göteborg, Hylinge och de övriga större gårdarna, är särskilt föremål för en omsorgsfull skogsvård.

Intet fiske av större betydelse bedrives i Västra Husby. En enda fiskare vid sjön Asplången livnär sig huvudsakligen av fiske, men det blir oftast en torftig inkomst. Den enda industrin är den träindustri som förekommer vid Hylinge såg och hyvleri. Där förädlas dels trä från gårdens egna skogar, dels och i ännu större omfattning trä, som inköpes från traktens skogsägare. Rörelsen har under de sista åren genom framsynt arbete och stort intresse utvecklats, så att antalet anställda arbetare och tjänstemän fn uppgår till 28. Årsomsättningen var 1950 c:a 600.000. Av hantverkare finnas en sadelmakare, en skomakare, några byggnadssnickare, en målare och några andra yrkesmän, bl a en smed och en cykelreparatör.

Inom Västra Husby finnas fyra speceriaffärer, därav tre privatägda och en filial till Konsumföreningen i Söderköping. Vi Klubben ligga en privataffär och Konsum, de andra båga ligga vid Dömestad och Dala. Norrköping är nog den huvudsakliga avsättningsorten för socknens produkter, och där göras de flesta inköpen, fastän Söderköping för åtskilliga av socknens invånare också är ett handelscentrum, särskilt för dem, som o närmare den staden än Norrköping. När man här talar om ”staden” menar man i allmänhet den större av de båda städerna.

Trots att ingen järnväg genomlöper socknen, har den goda förbindelser med kringliggande orter. Den närmaste järnvägsstationen i Korsbruken vid järnvägen Söderköping-Norrköping. Avståndet dit är 8 km. Till Norrköping finnas för närvarande sex dagliga bussförbindelser varje dag, till Söderköping fem och till Linköping 3-4 förbindelser varje dag. Sommartiden ger trafiken på Göta Kanal sin prägel åt socknens liv. Den knyter liksom förbindelsen mellan den och världen därute, men för inbyggarnas samfärdsel har den numera ingen som helst betydelse. Alla transporter både av varor och människor ske med lastbilar, personbilar och bussar.

Poststation men namnet Västra Husby finnes i affären Klubben, varifrån ock en latbreväringstur dagligen utgår till socknens perifera delar. Post ankommer och avgår två gånger varje vardag. Från Norsholm går en annan lantbreväringslinje till affären Dala vid Skärkindsgränsen, varigenom posten för socknen västra delar ombesörjes. Hela telefonnätet är automatiserat och anslutet till Norrköpings centralstation. Antalet abonnenter inom socknen är c:a 100. De vanligaste dagliga tidningarna äro Östergötlands Dagblad och Östergötlands Folkblad, båda utgivna i Norrköping. Östgöta Correspondenten med utgivningsort i Linköping förekommer också, dock i mindre utsträckning.

Under medeltiden hette Västra Husby socken Husaby circa Aswiden till skillnad från Husaby inter Vikas, det nuvarande Östra Husby på Vikbolandet. Aswiden eller Asvid var en under gamla tider bekant skogstrakt mellan sjöarna Glan och Yxningen. Från den tid, då trakten kristnades, har alltså denna socken bestått som enhet, men inför kommunsammanslagning, som skall träda i kraft den 1 januari 1952, då Västra Husby skall sammanslås med Östra Ryd och Gårdeby, är det värdefullt att minnas, att det ålderdomliga namnet Aswid har bevarats och överförts till modern tid genom att den blivande storkommunen enligt beslut av Kungl. Maj:t skall kallas Aspveden, alltså en nutida form av det tidigare namnet. Alltifrån 1920 har den beslutande myndigheten i kommunen utövats av kommunalfullmäktige med 20 ledamöter. Under de första valperioderna hade de borgerliga klar majoritet, så att det vid 1930-talets början var 16 borgerliga och 4 från arbetarpartiet. En utjämning härutinnan har ju sedermera skett, så att det tidvis varit lika många borgerliga som socialdemokratiska ledamöter. Den nuvarande uppsättning kommunalfullmäktige består av 12 borgerliga och 8 socialdemokrater. Med hänsyn till socknens sociala struktur är det givet, att bondeförbundet dominerar bland de borgerliga partierna. För år 1951 har beslutats att en sammanlagd utdebitering av 5 kr per skattekrona. Skattekronornas antal är för detta år 10.009.

Under 1800-talets sista decennier och ända fram till 1907 inhystes de gamla, som voro orkeslösa och som icke kunde taga vård om sig själva eller icke hade någon egen stuga, i ett så kallat fattighus, alltjämt kvarstående, nu under namnet Gamla Hemmet. År 1907 överflyttades åldringarna till ett för dåtidens förhållande ändamålsenligt ålderdomshem, kallat Solliden. Visserligen fanns det där endast två större rum, ett för män och ett för kvinnor, men de gamla behövde icke längre själva laga sin mat, utan kommunen hade anställt en föreståndarinna. I detta ålderdomshem voro sedan åldringarna omhändertagna ända till år 1932, då de inackorderades på Hammarspångens ålderdomshem, nära Söderköping, vilket tillhörde Drothem och Tingstads socknar. Antalet där inackorderade har aldrig varit stort, 5 à 6 högst. Fn är det endast två personer, som anses behöva vård på ålderdomshemmet. Sedan de höjda folkpensionerna genomförts. Har det visat sig, att behovet av vårdplatser på ålderdomshemmen minskat betydligt. Så länge de gamla se sig någon möjlighet att taga hand om sig själva, vilja de hellre stanna i sina hem. Inför kommunsammanslagningen blir frågan om ålderdomshemmet åter brännande, och en kommitté arbetar för närvarande på att finna lämplig lösning för Aspvedens vidkommande.

Man kan numera knappat tala om någon nämnvärd fattigdom inom kommunen. Befolkningen är i allmänhet välsituerad. Tillfälliga hjälpbehov fyllas snabbt och effektivt av de sociala hjälporganen. Vid sjukdom inträder Aspvedens erkända sjukkassa med sitt bistånd. Bland donationer till de fattiga må nämna den sk Klingsporska fonden, vars avkastning på Matildadagen varje år utdelas till personer, helt omhändertagna av fattigvården. En så kallad nödhjälpsfond, bildad inom förra Västra Husby sjukkassa, har också möjligheter att bispringa medlemmar, som råkat i tillfällig förlägenhet.
I Skönberga finnes en lantgård, Berget, som skänkts till Västra Husby sockens fattiga, vadan nettoavkastningen av den jämväl förvaltas av fattigvårdsstyrelsen för de fattigas behov.

Västra Husby tillhör Söderköpings provinsialläkardistrikt. I Söderköping finnas också länslasarett och epidemisjukhus. Distriktssköterskan för Östra Ryds, Gårdebys och Västra Husbys kommuner skall vara placerad i Östra Ryd men på grund av sjuksköterskebristen har denna befattning stått utan innehavare under några år. Drothem och Västra Husby har hittills utgjort ett polisdistrikt med fjärdingsman, men även denna organisation står under omgestaltning i sammanhang med kommunsammanslagningen. Socknen tillhör Söderköpings landsfiskalsdistrikt.

Sedan några år tillbaka arbetar inom kommunen en frivillig brandkår, som har en motorspruta placerad vid Hylinge och vars huvudsakliga personal utgöres av anställda och arrendatorer på fideikommisset. Det har vid flera tillfällen visat stor snabbhet, då det gällt att ingripa för att släcka eldsvådor.

Liksom alla jordbruksbetonade kommuner har också Västra Husby undgått en fortlöpande folkminskning, som kan belysas av följande siffror: Folkmängden var år 1750: 860 personer, 1810: 956. 1850: 1.087, 1860: 1.202, 170: 1.247, 1880: 1.207, 1890: 1.108, 1900: 1.051, 1910: 1.009, 1920: 1.004, 1930: 911, 194: 797, 1950: 705, 1951: 694.

Från år 1900 har sålunda folkmängden minskat med 357 personer, vilket utgör 34%. Under tiden 1940-50 utgjorde minskningen 92 personer, alltså 12%. Orsaken till denna företeelse är givetvis här som överallt annorstädes på landsbygden det minskade behovet av arbetskraft på grund av jordbruksarbetets fortskridande mekanisering. Dessutom förekomma ju numera icke så många barnrika familjer som tidigare.

Medan år 1860 födelsetalet utgjorde 3,16% av hela befolkningen, hade det år 1950 sjunkit till 1,82%. Av folkmängden den 1 januari 1951 voro 356 män och 338 kvinnor, ett lite överskott av män alltså, vilket ingalunda är ovanligt på landsbygden, där kvinnorna ha förre utkomstmöjligheter än i städerna. Det är ytterligt få hem på landet, som ha främmande lejd arbetskraft, medan det vanliga förr var, att kvinnorna togo plats i lanthemmen, så snart de slutat skolan.

Av de 700 invånarna i socknen har c:a 400 sin utkomst av jordbruket, medan ungefär 80 arbeta inom skogsbruk, hantverk och sågverksindustri.

En översikt av antalet födda, döda och utflyttade från år 1860 och till nutiden visar följande siffror:

År Födda Döda Utflyttade

1860 38 14 140

1870 27 26 131

1880 22 15 168

1890 22 9 166

1900 17 20 109

1910 27 11 112

1920 22 15 191

1930 15 6 95

1940 13 11 106

1950 13 2 98

De flesta under de senaste decennierna utflyttade ha naturligtvis flyttat till städerna, särskilt Norrköping, Under 1800-talet sista årtionden förefaller det som om Stockholm skulle varit målet för de flesta utflyttningarna. Emigrationen till USA tycks icke haft så stor omfattning här som på andra trakter. Under perioden 1861-80 utflyttade endast 14 personer till detta land. Sedan kommo de stora emigrationsdecennierna med 26 emigranter 1881-90 och 20 under tiden 1891-1900. Under åren 1901-30 utflyttade till Amerika 12 personer, medan från år 1930 emigrationen helt upphört.

Västra Husby kyrka ligger på en liten höjd med ett dominerande läge över den kringliggande bygden. Den uppfördes av gråsten under åren 1816-17 och invigdes år 1820. Nedre delen av tornet kvarstår från medeltidskyrkan som revs i samband med nybyggnaden. Denna kyrka lår ha blivit invigd år 1186 av Linköpingsbiskopen Kol. Vid den senaste kyrkorestaureringen år 1938 fann man, då golvet togs upp, grundstenar till denna kyrka, som visade, att den hade en längd av 28 m. och en bredd av 6,8 m. Från medeltidskyrkan finnas åtskilliga inventarier kvar. Det förnämsta är storklockan, som är helgad åt jungfru Maria och S:t Olof. Den dateras av dr Mat Åmark, Uppsala, till slutet av 1300-talet. Dess inskrift lyder i översättning: ”Hjälp, helge Olof konung. Hjälp Maria moder, förbarma dig över mig”. Alltför övrig finnas från medeltiden in primklocka, ett rökelsekar, ett krucifix från 1300-talet och ett litet bronskrucifix från 1200-talet. På södra väggen hänger ett epitafium över den år 1611 avlidne kyrkoherden i församlingen Mattias Petri vars son Johannes Matthiae blev biskop i Strängnäs och drottning Kristinas biktfader.

Den nuvarande kyrkan har elektrisk uppvärmning, orgel med elektrisk fläkt om 24 stämmor, fördelade på två manualer och en pedal, samt elektisk klockringning. På södra sidan om koret finns ett gravkor, i vilket flera medlemmar av släkten Strömfelt äro begravna. Detta gravkor har under de sista åren pietetsfullt restaurerats.

Socken har sedan medeltiden utgjort eget pastorat. Ända till år 1888 fanns här en komminister. Den sista kyrkoherden i det gamla Västra Husby pastorat Carl Magnus Wezén avled år 1928 vid 96 års ålder och var vid sin bortgång Sveriges äldste prästman. Från år 1932 bildar socknen pastorat tillsammans med Gårdeby med kyrkoherdebostad i Västra Husby. Högmässogudstjänster hållas varje predikodag i båda kyrkorna. Särskild konfirmandundervisning är föreskriven i Gårdeby.

Kyrkofullmäktige finnes icke, utan de kyrkliga ärendena handläggas av kyrkoråd och kyrkostämmor i de båda församlingarna. För gemensamma ärenden inom pastoratet finnas dels boställsstyrelse, dels pastoratskyrkoråd och -stämma.

Den frikyrkliga verksamheten har tidigare haft en mycket ringa omfattning i Västra Husby. Under de första årtiondena av 1900-talet förekommo predikningar i enskilda hem av resande väckelsepredikanter, och söndagsskola hölls också i hemmen av ett par medlemmar av Frälsningsarmén. Någon frikyrklig predikolokal fanns icke här förrän år 1945, då Saronförsamlingen i Norrköping, tillhörande Örebro missionsförening, här lät uppföra ett kapell med namnet Saron. Där förekomma regelbundna predikningar och arbete bland barn och barnmöten. Tidvis har församlingen en evangelist anställd vid kapellet. Några personer i socknen har anslutit sig till denna baptistförsamling. Dessutom finnas några, som tillhöra Helgelseförbundets församling i Östra Ryd. Pingstförsamlingen och Missionsförbundets församling i Söderköping.

Det äldsta reglemente för folkskolan i Västra Husby är av år 1842. Tidigare hade tydligen ingen annan barnundervisning förekommit än den, som klockaren enligt kyrkolagens föreskrift hade att meddela. Enligt detta reglemente skulle nu en skola upprättas med en skolmästare som lärare för socknen alla barn, vilket dock i regel bereddes till inträde i skolan av läskunniga personer i skilda delar av socknen. Inträdesprövningar avgjorde, vilka barn som voro mogna för inträde i skolan.

Denna första kola var förlagd till ett numera rivet och vid gården Hagby uppfört skolhus ända till år 1881. Detta år inflyttade skolan i ett efter tidens förhållanden rymligt och modernt skolhus, där samtliga barn undervisades. Två ambulerande småskolor funnos i andra delar av socknen, där till e början oexaminerade lärarinnor meddelade den första undervisningen. År 1907 byggdes Dömestads skola, där en folkskollärare anställdes, som också undervisade samtliga barn i den delen av socknen. Jämväl småskolans barn, ända till år 1916, då en examinerad småskollärarinna anställdes där. Då fanns också utom vid Kyrkskolan även en småskola vid Minsjö, där småskolebarnen från västra delen av distriktet fingo undervisning. År 1919 anställdes ännu en lärarinna vid Kyrkskolan, varvid skola gjordes vardagsläsande. Småskolan i Minsjö indrogs år 1936 på grund av minskat barnantal.

Denna organisation har sedan ägt bestånd till nu, så att vi här ha en skola av B:1 b-typ vid kyrkan, dels i det gamla år 1881 byggda skolhuset, dels i det år 1907 byggda ålderdomshemmet Solliden, som år 1932 inreddes till skollokaler, då huset icke längre behövdes till sitt ursprungliga ändamål. Dessutom finns en skola ab B:2 b-typ vid Dömestad. Skolbibliotek finnas vid båda skolorna och användas flitigt. Skoltandvård och regelbundna läkarundersökningar förekomma naturligtvis, men däremot har det ännu icke kunna ordnas med skolbarnsbespisning på grund av lokalbrist. Simkurser anordnas varje sommar vid Hylingesjön. I samband med kommunsammanslagningen kommer förmodligen omorganisation av skolväsendet att ske.

Föreningslivet inom socknen är mycket blomstrande fastän i viss utsträckning hämmat av lokalbrist, vilken man dock hoppas få avhjälpt genom uppförande av en bygdegård, som just påbörjats. Tidigare ha alla föreningar varit hänvisade antingen till kommunal salen, skolorna eller en godtemplarlokal, som visserligen fyllt sitt ändamål under många år men som tarvar reparation för att kunna bli tidsenlig. Man hoppas nu att till denna nyuppförda bygdegård kunna förlägga större möten och fester, teaterföreställningar, filmförevisningar, studiearbete, föreläsningar och folkhögskolekurser. Sådana ha med stor tillslutning hållits tre gången under de sista åren, men man får antaga, att byggande av denna nya samlingslokal skall bidraga till att giva socknen ny större del i nutidens kulturella framsteg och på så sätt bidraga till bygdens höjande i kulturellt och moraliskt avseende.

De här befintliga politiska föreningarna är bondeförbundets sockenavdelning med 45 medlemmar, SLKF:s avdelning med 38 medlemmar, SLU-avdelningen, som dock är gemensam med Drothem och som räknar 40 medlemmar från Västra Husby, arbetarkommunen som har 107 medlemmar, socialdemokratiska kvinnoklubben med 25 och socialdemokratiska ungdomsklubben med c:a 30 medlemmar från Västra Husby. Den sistnämnda är gemensam för Västra Husby och Gårdeby. Högerns och folkpartiets organisationer är gemensamma för hela den blivande storkommunen Aspveden. De har vardera ett tjugotal medlemmar från Västra Husby.

Till fackliga sammanslutningar kunna räknas dels lantarbetareförbundets fackförening med 62 medlemmar, dels Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF) med 125 medlemmar. De byggnadsarbetare som äro bosatta i orten tillhöra närliggande fackföreningar. Lantbrukets ekonomiska sammanslutningar ha en ganska god tillslutning. För Mjölkcentralen kan man beräkna att c:a 90-95% av lantbrukarna är medlemmar., för Slakteriföreningen kan man räkna med ungefär samma anslutningsprocent, medan Jordbrukskreditkassan, Centralföreningen och Skogsägarförbundet ha något mindre anslutning.

Bland ideella föreningar må nämnas syföreningar, som utföra ett mången gång förbisett och föraktat arbete, vilket dock under årens lopp blivit till mycken glädje och hjälp. Här finns kyrkliga syföreningen med 20 medlemmar, vilken arbetar för mission och sociala ändamål, understöd åt behövande konfirmander, beredande av julglädje åt ensamma gamla mm. Dömestad syföreningen

med 20 medlemmar har tagit till sin uppgift att bl a vara understödjande åt konfirmander och skolbarn från Dömestads skolrote. En nybildad förening med namnet kvällssyföreningen samlar yngre mödrar och flickor till arbetsmöten för att i mån av tillgångar understödja sjömansvården. En kyrkokör, bildad år 1928 med fn 15 medlemmar, bidrager att höja andakten vid högtidsgudstjänster och andra fester. I detta sammanhang må också nämnas den kyrkliga söndagsskolan i kyrkan och Dömestads skola med tillsammans 50 barn samt en söndagsskola vid Nyttorp, tillhörande Svenska missionsförbundet, med ett trettiotal barn. En nykterhetsloge vid namn Trofast med ett 40.tal medlemmar och tillhörande IOGT arbetar sedan många år förhöjande av nykterhetstillståndet i socknen. Inom logen arbetar också en ungdomsloge med 20 medlemmar.

Västra Husby idrottsförening med ett 30-tal medlemmar har främst på sitt program fotbollen, men även fri idrott och skidtävlingar höra till arbetsuppgifterna. En fruktodlarförening må väl också kunna räknas till de ideella föreningarna. Med sina 50 medlemmar från Västra Husby och ett 20-tal från Gårdeby arbetar den för att främja trädgårdsodlingen inom orten. Västra Husby bastuförening har med kommunalt stöd byggt en bastu vid klubben, och där beredas icke bara ortens vuxna utan även distrikts skolbarn möjlighet att bada både bastu och karbad. Västra Husbys skyttegille har 42 inskrivna medlemmar. Västra Husby har förut tillhört Söderköpingskretsen av Röda korset.

Ett ganska välförsett församlingsbibliotek är planerat i kommunalsalen. Tyvärr är det icke särskilt livligt frekventerat, men man får hoppas att det efter en eventuell flyttning till bygdegården kan få en mera central plats inom bildningsarbetet.

Socknens nöjesliv är under sommaren huvudsakligen koncentrerat till Norrbotorps festplats. Under den övriga delen av året är fn den nämnda godtemplarlokalen den plats, där danstillställningar kunna anordnas.

Enligt forskarnas samstämmiga uppfattning är Västra Husbydalen en gammal kulturbygd. Trakten kring Storån utgjorde en lättillgänglig bosättningsort. Forntida gravfält finns på flera ställen i socknen, bl a vid Hylinge, Hagby, Gäverstad och Hälla. Dessa gravfält dateras till vikingatiden. Till tiden för Kristi födelse hänför sig en annan mycket intressant företeelse, en sk försvarsvall, som enligt dr Arthur Nordén sträcker sig från Hylinge till sjön Asplången och som fordom utgjorde en förskansningsvall mot från öster infallande fiender. Spår av denna vall kunna alltjämt tydligt iakttagas vid gården Hagby. En andra försvarslinje anses ha gott i den sk Tvärdalen från Svinsäter till Asplången med stödjepunkt vid en fornborg i närheten av det förstnämnda stället. Andra fornborgar finns på Ludden norr om Göta kanal i närheten av Gäverstads gård. Den mest bekanta, Degensborg, är synnerligen väl bibehållen I Storån i närheten av Rökstads gård ha påträffats andra intressanta försvarsanstalter, sk risgärden som lagts tvärs över ån lopp och utgjort spärrar mot anfallande fiendebåtar. Namnet Husby vittnar om att här en gång varit en kungsgård med säte för en av konungens fogdar. Husby kallas alltjämt gårdarna i närheten av kyrkan, vilket tydligt vittnar om att socknen fått sitt namn från den kyrka som byggdes på kungsgården, då bygden kristnades.

Så har då denna socken levat sitt liv under gångna sekel i helg och vardag. Människor ha arbetat, drömt och kämpat, skördar ha bärgats, och glädje och sorg ha växlat här som överallt annars. Nu skall socknen som kommunal enhet försvinna inför den nya tidens krav på effektivitet i förvaltning och social omvårdnad. Må vi då trots allt icke glömma vad våra fäder ha uträttat för vår bygd. Vi måste bygga vidare på samma grund som de, vi får icke göra oss urarva i förhållande till dem. Under förhoppning om att den kommande nydaningen av storkommunen Aspveden skall bli till

gagn för framåtskridande och trygghet inom denna urgamla bygd, få vi likväl icke förgäta den gamla socknens liv och rika minnen. Vi kunna också glädjas över att den alltjämt i kyrkligt avseende får bestå som en kyrkoförsamling. Måtte icke den planerade pastoratsregelringen gå alltför hårt fram i dessa trakter, utan måtte vi åtminstone kunna få det så ordnat, att det blir söndaglig gudstjänst i vår kyrka!

I förordet till boken, som är gjort av huvudredaktören professor Jöran Sahlgren, står även att läsa

”Ett av de vackraste dragen hos vår moderna svenska kultur är dess varma intresse för hembygdens utforskande och vården av dess minnen. Detta intresse är gammalt i vårt land. År 1630 utfärdade Gustaf II Adolf ett memorial, varigenom de första riktlinjerna för modern hembygdsforskning