Elis och Kalle i Karlsborg var ute och åkte på landsvägen med vagn och oxar. Nu bar det sig inte bättre än landsfiskal Lindell kom ifatt dem. Han bodde i Söderköping och han åkte ju bil. Lindell var en mycket nitisk och sträng befallningshavare. Vagnen Kalle och Elis hade var det bara smallötade hjul på och de var förbjudna  då. De hjulen sjönk ned i vägen för mycket emot bredlötade. Vägen blev förstörd. Elis och Kalle anade det värsta när de fick se honom. Han stannade bredvid dom.

Kalle blev så rädd och tänkte väl, det är bäst att försvinna så  fort som möjligt. Han sprang  så snabb han kunde till skogs. Men Elis kunde ju inte släppa tömmarna så han fick vackert sitta kvar och ta emot utskällningen. Det blev i alla fall inte något rättsligt efterspel.

Elis han var så snäll mot oxarna så det brukade aldrig vara nå´n fart.  De kunde rent av lägga sig och idissla under arbetet. Men en gång säjs det att det var fart. Olle i Brånsätter var ett ärende uppåt  Häradstorp och gick igenom Allmänningen. Han fick höra ett förskräckligt oväsen och dundrande. Det var Elis som kom med oxar och vagn. Oxarna var i fullt sken på hemväg och vagnen slog mot här och där i skogen. Elis hade fullt sjå att hålla i tömmarna för att hänga med i farten.