Mina farföräldrar var Karl Eriksson född 1854 i Olofstorp, V. Husby och Josefina Andersson, som kallades mor Fina i vänkretsen, född i  Skogsby,  Kuddby 1865. Men hon var uppväxt i Börrum i Gropstugan vid Gropviken, ett båtsmanstorp.  De fann varandra i Korsnäs prästgård, S:t Anna. Piga och dräng. De bodde först i Skällvik och där föddes de tre äldsta barnen. Karin 1889, Karl 1890 och Erik 1892.

1895 köpte de  Häggetorp i V. Husby. Där fick de nio barn till.

Brita och Sara som var tvillingar födda 1895 i november. Men Sara dog 1901-05-28

Paul född 1898 dog två dagar efter Sara 1901-05-30

Martin född 1902

Evert född 1903, Ingers far.

Sigrid född 1905 dog 1906

Flicka dödfödd 1908

Ester född 1909

Ruth född 1911

Mor Fina var en mycket duktig och framåt kvinna. Hon gick bort och lagade till kalas åt andra. Bl. a anlitades hon av kantor Torsten Strand här i socknen när hans familj ställde till med fest. Vid begravningar var hon ofta  hemma i sorgehusen och ordnade med maten till gästerna.

Det står i ett brev, 11 maj, 1907, till äldsta dottern Karin som då har plats hos familjen Funk på Bolltorp i Skönberga :
“Du har ett paket att hämta hos Landers, jag har så bråttom, jag är vid Måltorp och lagar till begrafning. Gumman är död.  Vi mår bra, väntar bref från dig, skrif snart. J. E“.   Det var nog Lagers mor. Landers var en affär i Söderköping med hållgård för ox- och hästskjutsar.

Ett brevkort den 23 juni 1906  till Karin i Bolltorp  från mor Fina.
”Vi mår bra. Brita redde sig förträffligt då vi var borta. Du har ett paket att hämta hos Landers. Mormor helsar dig. Din moder J.E. 
(Brita var då 11 år o skötte hushållet hemma då pappa  Karl och mor Fina var till  mormor i Börrum).

27 mars 1907,är ett kort stämplat i Västra Husby från mor Fina till Karin i Bolltorp. Det står:
“Jag har väntat på brev och på dig. Och det kan du inte föreställa dig. Jag gick ingenstans utan satt hemma båda helgdagarna ty jag trodde du skulle komma. Vi mår bra, alla helsa vi dig. Josefina Eriksson. Hjertliga Lyckönskningar på 18- årsdagen mars 1907 eller 19de födelsedagen. Din Moder“.

Ja, så var det när det inte fanns varken telefon eller mobil. Man fick vänta. Det är ju långt från Bolltorp till Häggetorp och cykel hade inte Karin då. Skulle hon gå hela vägen?  Nå´ra fria heldagar hade hon väl inte? Ja, man kan fundera.

Ett annat kort ,ett påskkort till Karin i Bolltorp, men från mormor Kristina i Gropstugan, Börrum.  
“Glad Påsk önskar mormor. Det vore roligt om du kunde göra en liten titt till mormor nu i helgen eller sedan. Jag är nog hemma för jag har varit skraltig. Jag törs inte ut någonstans. Skrif några rader. Kära helsningar från mormor.

Ett påskkort till Karin från mormor.
“Tack kära Karin för den rara tuppen, nu är den glada Påsken över och äggen uppsökta. ( Trodde det stod uppätna, men det var det inte). Nu får jag på det hjärtligaste gratulera Amalia, många hjärtliga helsningar från mormor.

Mormor kunde inte skriva själv utan nå´n granne hjälpte henne med det. Jag tror  närmsta granne var stället Försök.
 

Vid Bryttsätter, granngård till Häggetorp, körde  Oscar Karlsson och drängen ut gödseln frampå höstkanten. Thea,  Karlssons fru, kom ut ett ärende då de höll på att lasta i gödseln i dyngbotten. Hon tyckte väl att de arbeta alldeles för långsamt, så hon tog grepen ifrån  Karlsson och skulle visa dom hur det skulle gå till. Hon körde ned grepen med fart i gödseln. Men det bar sig inte bättre än just där hade Karlsson en fot. Det var ju inte så bra.

Ja, då var det att kalla på mor Fina i Häggetorp, som kom och plåstrade om och skötte om såret. Hon hade sublimat, ett pulver, som löstes upp med, jag tror det var, 96% sprit.  Det gjorde susen.  Han blev bra i foten.  En annan gång hade en granne huggit sej i ett finger och mor Fina kom med sin spritlösning så det ordnade sig. Det var starkt och tog död på bakterierna.

En gång när mor Fina  var ute i skogen på allmänningen. Hon kanske plocka bär. Hon blev plötsligt stående på en sten alldeles intill stigen upp mot Erikslund. Hon kunde inte ta sig därifrån fast hon det ville. Mor Olsson i Erikslund kom just då gående förbi  på stigen men hon såg inte mor Fina fast hon stod precis bredvid och hon i sin tur kunde inte säja nå´t. Hon var som stum. Men förlamningen eller om det var bergtagningen släppte ju så småningom för hem kom hon.

Hon hade bara fyra fingrar på ena handen. Det var så att när hon rensa fisk en gång, i sin ungdom, stack hon sig på en fiskfena.  Det blev inflammation och värre än så. Läkaren var tvungen att klippa bort en bit av fingret. Det hjälpte inte med en gång. De  gjorde det flera gånger utan någon bedövning. Men hon hade sen, konstigt tycker man, mycket värk i det där fingret som inte fanns kvar.

Mor Fina fick ont av reumatism. Hon badade brunn i Söderköping. Det var ju på sommarhalvåret den var öppen. Det brukade stå i tidningen hur många brunnsgäster det var och när de anlände. En del finheter nämndes också med namn. Mor Fina inackorderade sig hos någon bekant i staden. Så hände det att  hennes småpojkar, Martin och Evert,  fick komma och hälsa på henne nå´n gång. Pappa Karl var väl neråt Söderköping och de var med. De åkte då efter oxar. Då brukade Mor Fina köpa tunnband, som sen pojkarna sprang med  och slog till med en pinne så de rullade iväg på gatan. Det var roligt. Och biltrafik fanns inte då. Det var bara att rulla på.

Hon köpte fickur, inga leksaksklockor utan riktiga ur, åt dem, som de hade i bröstfickan. Det var då de gick i  storskolan nere vid kyrkan. Det var inga andra skolbarn som hade.

Deras mormor  Kristina Brusman född 1843, änka efter båtsmannen Anders Petter  Brusman  som var född 1821 och dog 1897. Hon bodde kvar i Gropstugan intill Gropviken i Börrum. Till  henne var pojkarna och hälsade på. Pappa Karl skjutsade dem väl med oxarna till Söderköping eller Suar´n som de också sa. Sen åkte de med båten, som gick i trafik utåt skärgården, vidare ut till mormor. Båten lade ju till vid många bryggor på färden ut. Mormor rodde över till andra sidan viken och hämta pojkarna.

Stora syster Karin hade senare plats hos doktor Adolf Håkanssons familj i Söderköping. Med adress Haga 3 ½.  Han var läkare på lasarettet. Då pojkarna en gång kom hem ifrån mormor skulle dom övernatta hos systern. Det hade regnat kraftigt på resan så de var genomvåta när de kom. Men de fick låna ett par skjortor av doktorn att ta på sig.  Det tyckte de var roligt. Skjortorna räckte ju ända ned till golvet och de sprang i korridoren för fullt. Där var stort utrymme mot vad de var vana vid.

28 december 1911, skriver  Brita som är 16 år till sin syster Karin.
”En trevlig jul tillönskas av oss alla både stora och små. Tack för lådan. Pojkarna väntar att få se dess innehåll. De hjärtligaste helsningar från oss alla. Tecknar Brita".

Häggetorp den 23 december 1912, då skriver mor Fina till Karin:
”Vi äro krya allesammans. Hoppas du är kry. Min Bror Konrad reser idag på tåg från Norrköping till Söderköping. Och sedan skjuts till mormor för att fira jul. Pappa talte vid honom i Norrköping i lördags. Han kommer till oss från mormor och sedan till Vimmerby. Din Moder“.   Konrad var en äldre bror till mor Fina. Han var farmare i Peckatonica i Amerika men var hemma i Sverige 1912 och hälsade på. I Vimmerby fanns en syster Anna med familj.

De kunde resa på den tiden också. Bara att komma sig för att resa hem från Amerika och hälsa på. Det var nog inte så komfortabelt på Amerikabåtarna då. Han sade bl.a. att i Amerika  där gick de inte efter plogen då de plöjde, som de gjorde i Sverige, utan de satt på plogen. Hur det nu gick till. Men Amerika har ju alltid varit före med det mesta. Kanske det var en traktor med redan då.

29 december 1913, skriver mor Fina till Karin:
“Vi är nu bättre här hemma. Ester är idag  uppe. Hon har varit riktigt dålig. Vi har tänkt resa hem till mormor i Gropstugan när alla blir krya och föret står. Nu är det så kallt så det är ej gott att åka så långt. Många kära hälsningar din Moder“.

Ester var nog litet krasslig då hon var liten för Mor Fina använde en deltasten  mot hennes åkomma. Jag tror det var Lill-Erka i Lövdalen som rekommenderade det. Stenen hängde i ett snöre och sen dinglade man med den över flickan. Den skulle säkert röras på ett särskilt sätt. Flera av barnen hade ju dött, så hon gjorde väl allt för att få flickan frisk. Ester levde bortåt 80-årsåldern, så det gjorde nog  verkan med stenen.

År 1915 hade mor Fina med småflickorna Rut 4 år och Ester 6 år varit och hälsat på mormor och då varit till hos Karin  i Söderköping på hemvägen. Sen den 16 augusti skriver Mor Fina till Karin i Söderköping.
“Tack för igår. Vår hemresa gick bra. Rut hon sjunger och Ester  hon berättar för gossarna, (det är Martin 13 år och Evert 12 år), om sina  äventyr. Så många ångbåtar som de sett och motorbåtar. Och stora tyska skepp som var uppe och lasta malm. Men hemma är bäst ändå. Många helsningar från oss alla. Josefina“.

1 maj 1916   Mor Fina i Häggetorp skriver till Karin i Söderköping:
“Vi mår alla bra nu. Vi köpte en ko. Martin ledde hem den. Hon har redan kalvat. Jag åkte med trädgårdsmästaren i Hylinge hem. Jag kommer åt Söderköping om onsdag. Vänligast Din Moder. Om du kunde få tid beställa 30 konfirmationskort åt Martin kunde jag få hämta dem. D. S“. 

De hade väl varit på marknad i Söderköping och köpt kon. Martin som ledde hem den var 14 år. Mor Fina åkte med trädgårdsmästa´rn. Låter inte som hennes man Karl var med. Hon gjorde affärer själv. Trädgårdsmästaren vid Hylinge hette Mats Birger Birgersson, född 1887 i Börrum. Han kom från Tvärdala till Hylinge 1916 med fru och barn.  I Börrum var ju mor Fina också uppväxt.

Ett brev 1918 i augusti till Karin. “Hjärtlig gratulation på namnsdagen av alla barn i Häggetorp. Mamma kommer nog till stan om onsdag“.

1920 eller 1921 köpte mor Fina ett par småväxta hästar på auktionen efter Johanssons i  Brotorp. Det var sen pappa Karl blivit dålig. De hade bara oxar förut. De där hästarna använde hon då hon skulle iväg nå´nstans. Det var fart då hon kom. Det klapprade om hovarna så de hördes på långt håll. På juldagen var det tradition att far i huset läste julevangeliet högt för familjemedlemmarna. De åkte väl inte till julottan med oxar. Men sen de skaffat hästar bar det iväg till kyrkan allt som oftast. 

År 1906 hyrde f. kronoskogvaktaren John Oskar Asklund född 1840 in sig vid Häggetorp med två söner Karl Oskar Henning född 1870 och Robert Julius Evert född 1900. Pojken var bara sex år.  Familjen Asklund hade bott vid grannstället Hjärpdalen men frun dog där 1906. Äldste sonen flytta året därpå till Ljunga i Jönköpings län. Men de andra två var kvar.

Asklund själv tröttnade på livet. Han sköt sig själv 1909. Pojken Robert var kvar till 1910 då han också flytta till Ljunga i Småland.

En kortare tid bodde en ungdomsvän till far Karl där. Han, vännen var sjuk i kräfta som de sa då, Han ville bo hos dem vid Häggetorp under sjukdomstiden och få dö där hos dom. Evert kom ihåg att han skrek av smärtor sista tiden . Det fanns nog inte så mycket lindring att få då.

Tidvis kom  mormor Kristina på kortare besök och bodde då i salen som dom sa om det stora rummet. Hon var nog lite glad i sin måg och bra var väl det. ”Kom in du Karl” sa hon ibland och så bjöd hon på karameller som hon hade i strut. Pojkarna hade nog tjuvtittat då hon gick till sängs för hon lär ha haft sju underkjolar på sig sade Evert. Det var inte så varmt i stugorna då så det kanske behövdes.

Mor Fina hade också flera fosterbarn, hon önskade att få  flickor.  Det var ju tre flickor som dött ifrån dom. Men tanten från fattigvården i Norrköping var en envis dam, hon kom  ofta och hörde efter om det gick att placera några barn och det blev pojkar, det fanns flera av dem.

Gunnar Emanuel Karlsson  född 1904 och Erik Vilhelm Karlsson född 1906, de var halvsyskon, båda födda i  Hedvigs församling. De hade var sin far men samma mor Teckla Gottfrida Karlsson, arbeterska. De kom till Häggetorp år 1909.  Modern hade haft dem inlåsta i en garderob medan hon på dagarna arbetade på fabrik. Det fanns inget dagis då.  De var nog vid Häggetorp tills de hade konfirmerats.

Nu fanns det plötsligt fem barn under sju år där vid Häggetorp och Robert som var nio år. Ester var bara en månad gammal. Men Brita skulle fylla 14 år då så hon fick nog arbeta. De tre äldsta barnen hade flyttat hemifrån. Mor Fina var 44 år och sen fick hon Ruth efter två år. Hur fick de plats i stugan? Två rum och kök där nere och ett rum och vind där uppe. 

 I slutet på 1920-talet var pojkarna Folke och Manne där vid Häggetorp.  De var nog inte på samma gång. Kanske de bara var på somrarna och de var  nog 11-12 år gamla. Då hade också lilla fosterpojken Holger Vallin, som var född 1925 kommit dit. Mor Fina hade hunnit  bli över 60 år. Men Ruth  som konfirmerades 1926  var  nu arbetsför. Evert fick komma hem från sin drängplats i Häradshammar 1921, han var 18 år då, och ta över lantbruket eftersom fader Karl blev dålig. Han fick troligtvis  små proppar  som inte gick att göra något vid på den tiden. Han dog sen 1930 men då av urinförgiftning som också var vanligt att folk dog av förr.

Fosterpojken Folke gick till Dala affär och sålde ägg några gånger. När han hade fått ihop en del slantar gick han dit igen för att köpa sig ett par skor. Det fanns nämligen skor också att köpa hos Knut i Dala. När sen Knut träffa Mor Fina, hon var väl till Dala och handla, så talade han om att Folke varit där o ville köpa skor. Då uppdagades det att Folke hade legat på utkik borta vid Häradstorp hos Axel Falk och iakttagit hönsen där. När en höna kacklade mycket högljutt, då hade hon värpt ett ägg och gick ifrån sitt rede. Det är ju så de gör. Då passade Folke på att gå efter det där ägget. Han samla på så sätt nå´ra och sen sålde han dem i Dala. Men sen blev det slut med äggaffärerna. Falk han hade ju tyckt att hönsen hade sinat men att det fanns äggtjuvar så nära inpå hade han väl inte trott.

En annan fosterpojke var Manne. Han var stor och lång men inte så klyftig i huvudet. Han var mycket motvillig då han skulle hjälpa till med något. Men mor Fina fann på råd.  Hon köpte viljepulver åt honom, sa hon. Det var strösocker och lite mjöl som hon blandade och hade i en strut. När sen Manne tagit det och svalt det så arbetade han. På samma gång fanns fosterpojken Holger Wallin där. Han kom som liten till Häggetorp. Han gick hela sin skoltid i V. Husby och konfirmerades här. Nu var det så att Manne skulle hugga ved men ville inte. Han sa: “Barn ska inte arbeta”. Det upprepa han alltid då han skulle hjälpa till med något.  Det hade han hört nå´n säja. Viljepulvret var nog slut så Holger som ännu inte börjat skolan stod bredvid och hade ett litet björkris som han daskade till Manne med. Då sa Manne: “Nu går det an o arbeta för herrn, barn ska ha aga”.  Och sen fortsatte han  villigt med vedhuggningen utan att bli arg på Holger.

Vid Skörtinge gård i Skärkind fanns det ett stort jordområde  som inte var torrlagt. Det kallades Skörtingekärr. Där kunde de som hade kreatur på sina ställen köpa humpar för att dryga ut sin egen höskörd.  Det var inte lättslaget, sånt där kärrgräs är ganska hårt i sig självt och sen växer det på höga tuvor.

Evert,  som blev min pappa sen, men som brukade Häggetorp då, hade köpt en hump och slagit den. När sen gräset hade torkat så skulle det köras hem. Det var parhästar för vagnen och så var Manne med. När det var färdiglastat och de skulle åka hem vägrade Manne att gå upp i lasset. Då var goda råd dyra, som man bruka säja. Evert vågade inte gå från hästarna. Han kunde ju inte heller åka  hem och lämna Manne kvar. Det drog ut på tiden men till slut kom Manne med hem.

Lille Holger var med Evert då han sådde på våren. Sädesärlorna var i farten o sprang kring dem o sökte väl insekter. Holger skulle gärna vilja ta en och försökte med det. Men de flög bara undan. Evert sa till honom att han skulle springa hem till mamma och be att få lite salt. För kunde han bara strö salt på deras stjärt då gick det att ta dem. Och Holger han sprang hem och kom med salt. Han försökte. Men som han sa: “de sitter inte still“.

En annan gång var pojkarna försvunna på kvällen. De där hemma kunde inte begripa vart de tagit vägen. Men rätt som det var kom de hemspringande. Mor Fina frågade dem vad dom hade haft för sej. Joo, de hade sprungit ner till Klubben o tillbaka. De hade nämligen hört Evert säja förut på da´n: “Efter middag ligg och vil, efter kvällsmat spring en mil“. De tog honom på orden.  Men det blev nog en lång mil ända från Häggetorp till Klubben och hem.

Evert brukade läsa för Holger ur en bilderbok med text under var bild. Vid det sedvanliga firandet av sista april i kyrkskolan i V. Husby, året var 1931,  hade en stor skara mött upp både unga och gamla. Nära 250 stycken stod det i tidningen, Söderköpingsposten. Kören sjöng många sånger. Ett musikkapell från orten uppträdde. En monolog utfördes, varvid socknens händelser passerade revy för de närvarande. Lokala kupletter sjöngs av kantor Schönberg. T.f. kyrkoherde Strid läste en berättelse.

Den yngste av de medverkande var pojken Holger Vallin, Häggetorp som läste med  barnslig men säker röst för de församlade åhörarna.  Så stod det alltså.  Alla var ju så förvånade över hans färdighet i läsning. Han satt i min mamma Mattis knä. Så fort han såg bilden visste han vad som stod under den. Det kunde han utantill. Ja, så var det kaffeservering, och sen tågade man under musik till det närbelägna berget för att åse tjärtunnornas flammande lågor. Kören sjöng några vårsånger varefter ett fyrverkeri avbrändes. Det var då det.

En annan gång vid en festlighet i kyrkskolan, i kommunalsalen som man sa, hade kantorn Yngve Schönberg frågesport.  En fråga löd: Vem är V. Husbys meste pristagare?  Jo, det var Gustav Rydström, brovaktaren vid Snövelstorp ty han använde mycket snus.  Och vem var V. Husbys störste klippare?  Ja, det var Kalle Mäster i Karlsborg. Han åkte ikring på våren och klippte fruktträden åt folk.

Pojken Holger  “läste fram” 1939 i V. Husby kyrka. Han var med då jag döptes den 16 september här vid Hagen. Han var fin i sin konfirmationskostym. Och sen började han sin första plats i affären Klubben hos Melker och Ragnar Hesse. Handelsmannen Jonas Hesse dog år 1939.
 

De åtta Häggetorpsbarnen

Deras farfar hette Erik Olof Ringman. Men de hade efternamnet Karlsson eftersom fadern hette Karl Eriksson. Men sen när Martin och Evert gick i  storskolan, nere vid kyrkan, för kantor Torsten Strand tyckte han: “ni ska heta Eriksson“ och så blev det.

Karin var äldst. Hon var döpt till Katarina Amalia Josefina  och var född 1889 i Ängskärr i Skällvik. År 1905 har hon plats i Norrköping, Westra S:t Persgatan 32. I december 1906 tillträder hon som husa vid  Bolltorp i Skönberga hos familjen Friherre Funk.  Men där hade hon varit  en period förut. Det syns i hennes betyg från friherrinnan Lotten Funk. Sen i november 1907 tar hon plats hos doktor Adolf Håkanssons familj i Söderköping. Där är hon till 1919.

Karl Gustav var också född i Skällvik år 1890. Han flyttar till Ö. Eneby 1905. Han var förman en tid vid Trädgårdsföreningen i Linköping.  Där var de fina damerna  i Linköping vana att få lämna in sina växter på gratis vinterförvaring. Men se det gick inte längre sen Karl kommit dit. Han hade också plats i Hällestad socken och kommer hem 1911. Gör sin värnplikt. 1913 flyttar han till Brännkyrka handelsträdgård i Stockholms län.  För att  emigrera 1922 till Amerika.

Erik Wallentin född i Lerbo i Skällvik 1892. Han tog plats som trädgårdsdräng vid Kåreholm i Rönö socken 1909. Kom hem 1912, gjorde värnplikt. 1914 tar också han plats i Brännkyrka handelsträdgård. Han emigrerar 1918 till Amerika. Han bodde först i Philadelphia.  Erik blev byggmästare och byggde många kyrkor i Amerika.

Brita Maria född 1895 i Häggetorp, V. Husby. Hon gifter sig1917 med Axel Franze´n.  Familjen flyttade hem till Häggetorp 1939 och övertog lantbruket.

Martin Konrad född 1902 i Häggetorp, V. Husby. Han har plats 1918 som ladugårdskarl vid en Hällagård i Skönberga. Men han trivdes inte med kor. Han tog istället  plats hos Thåströms i Skönberga som trädgårdsdräng.  Senare flyttar han till Stockholm. Kanske till Hässelby villastad och arbetade i trädgård. För att sen emigrera till Amerika 1924. De tre bröderna bodde sen i Rockford, Illinois. Alla tre  med familjer var sen hemma här och hälsa på. Martin kom många gånger.

Evert Efraim född 1903 i Häggetorp, V. Husby. Han tar plats, då han konfirmerats   1918,  som lagårdsdräng hos Svenssons i Visätter i Häradshammars socken på Vikbolandet. Men 1920  flyttar han till granngården, till familjen Köhler. Han blir stalldräng och får mera betalt. Det var ju roligare att köra hästar än att sköta kor.   I lönen ingick också en cykel så han kunde åka hem till Häggetorp och  hälsa på. Han blir bara kvar till 1921 då han måste komma hem till Häggetorp och sköta om jordbruket där. Han gifter sig 1938 med Mattis och de flyttar till St. Hagen 1939.

Ester Lovisa Elisabet född 1909 i Häggetorp V. Husby. Hon hade nog plats en tid som hembiträde hos kantor Torsten Strand här i socknen. Men kom sen till Gränna och gifte sig 1935 med Gustav Hellberg. Bröllopsfesten var på Tvärdala pensionat här i V. Husby. 

Ruth Ingrid Cecilia född 1911 i Häggetorp, V. Husby. Gifte sig 1938 med Olov Andersson i Brånsätter och flyttar dit.  Det var dubbelbröllop för Evert och Mattis gifte sig också då den 18 juni i Gårdeby kyrka.  Kyrkan här renoverades.
 

Småpojkarna i Häggetorp 

Martin och Evert  höll ihop när de var små. Det var ju bara ett års skillnad i ålder. De sprang ibland till gamla Gissler i Häradstorp och fick överblivna träbitar att snickra med. Ett stycke från Häradstorp låg Vargkärret och där brukade de spela hartsfiol i skymningen. Han som bodde där, Hans August Eriksson var inte så förtjust i deras musik utan han kom ut och var arg. Men då hade  pojkarna redan gömt sej. 

Eriksson var född 1831 i Hult, Jönköpings län. Han var skomakare. Han var även träskomakare som det hette då det sattes träsula på ovanlädret. Han kom dit 1903 och flytta sen till den gamla stugan vid Sveden 1918. På den tiden var det gott om loppor. De fanns också vid Vargkärret. Martin och Evert hade sett när skomar´n lade sej på kvällen. Då stod han bredvid sängen och tog han av sej skjorta och undertröja och borsta av lopporna med handen från kläderna och tog sen på  det igen. Lopporna, dom var nog före honom i sängen.

Ja, de små pojkarna hittade väl på en hel del.  Det var väl inga större elakheter de styrde med  men ibland tog deras mamma fram björkriset.  Björkriset var alltid placerat i öppningen bakom kakelugnen så det var lätt tillgängligt.  Den skyldige fick lägga sig över mammas knä, byxorna drogs ner och så lade hon en kudde över den lilla stjärten och på den daskade hon till med björkriset.  Sen var de snälla en lång tid.  Bland annat stoppade de in ärtor i näsan så de grodde. De lyckades även köra in ett snöre i näsan och  få ut andra änden i munnen. Sen kunde de dra det fram och tillbaka. Det blev väl lite svullnad  där bak i näsan.

Men en gång fick Martin så förfärlig värk i magen. Det stod nog inte rätt till förstod mamman, Mor Fina. Vid Häggetorp hade de inte annat än oxar då. Så hon hörde efter och fick låna häst vid Sveden för att åka med Martin till läkare. Men när det var ordnat hade värken gått över och de andra där hemma sa att det var väl onödigt att åka när han inte hade ont längre. Mor Fina stod på sej o sa: “nu har jag lånat häst och nu åker vi“.  När de kom ner till Söderköpings lasarett konstaterade de där att han hade  brusten blindtarm. Och allt gick sen väl. Han blev frisk.

Martin och Evert brukade hugga ved åt mor Boström i Lottenborg. Hon var gammal och behövde ha hjälp. När de sen var färdiga bjöd hon dem på kaffe. Hon kokte ju på järnspiseln i en  kaffepanna av koppar. När hon lagt på kaffet stack hon ned ett par fingrar och rörde om. Det såg Martin och gillade det inte, men han drack kaffet ändå. Det var värre då hon bjöd på fruktsoppa. Hon hällde upp på tallrikar åt dem. Lade dit en matsked åt Evert. Men sen hade hon ingen mer ren utan hon tog den hon ätit med och lade fram åt Martin utan att diska den. Det såg Martin och han åt ingen soppa. När sen Mor Boström träffade Mor Fina förde hon det på tal, att Martin inte tyckte om soppa. Mor Fina tyckte det var underligt  för hemma åt han ju fruktsoppa men hon  fick sen veta orsaken. 

De var många som skulle ha mat i hushållet i Häggetorp. Mor Fina brukade själv odla lök och sen blev det god löksås och potatis. Höns hade de där. En  tuppkyckling eller en gammal höna slaktades ibland och det blev fin mat. Men pojkarna tyckte att det var onödigt med köttet bara de kunde få så´n där god sås lite oftare.

Det var väl då som nu en särskild tid då det fick fångas kräftor. Att de åt kräftor vid Häggetorp har jag inte hört talas om men kantor Torsten Strand i Västra Husby brukade ha bjudning med kräftor.  Då pojkarna Martin och Evert  gick i skolan för kantorn  i klasserna  5 och 6 levererade  de kräftdjuren till honom . Det var nämligen så gott om kräftor i Skvalbäcken i Skärkind så de gick att plocka för hand.

Evert och Knut Landström i Grindtorp hade lite trevligt tillsammans. Bl a. sköt de ekorrar. Det blev nog  några slantar för skinnen. Jag har glömt, men kanske det var flintlåsbössa de hade, eller? De klättrade också upp i träden och tog kråkungar. Det var väl alldeles för mycket kråkor så det var skottpengar på dem.  De behövde bara samla på benen med fötter. När dom hade fått ihop en hel del gick de till Norrbo till nämndeman Henning Åman och visade dem för honom och fick betalt. Men det där paketet hade legat länge så det luktade illa om det. Åman ville inte ha det kvar inne. Han kastade ut det meddetsamma genom fönstret. Det var bara för pojkarna att ta hand om det igen när det kom nedsinglande. De gick sen med samma paket till nämndeman Nyman i Pålstorp i Gårdeby och fick betalt en gång till. 

Häggetorp och flickan Ester Eriksson med skolväskan på axeln. I bakgrunden och framför stugan står far Carl Eriksson. Ester Eriksson född 3/9 1909, Carl August Eriksson född 1854, död 9/6 1930