Hejtorpet låg till höger om Häjorna. Det revs i senare delen av 1920- talet.  Hejtorpet tillhörde också Gädderstad. Där bodde familjen Karlsson. De höll sig med en ko. Det  kanske hörde  ett stycke åker till det. Så var det väl skogsbete som gällde för kon på sommaren. Familjen bestod av far, Axel Gustaf Karlsson, f. 1856 och mor, Kristina Josefina f. Wennberg 1854 och barnen Gärda f. 1879, Axel f. 1881, Beda f. 1884, Hilda f. 1886, Sigfrid f. 1890.

Familjen  hade bott i Hälla grenadjärtorp nr.10 och kom sen 1908 till Gädderstadmossen innan de flytta till Hejtorp år 1915. Härifrån  fick de också  förstås göra dagsverken vid Gädderstad. Sigfrid brukade arbeta där i unga dar.

Sigfrid han levde nog det glada livet i sin ungdom. På sommaren kunde han vakna upp på söndagsmorgon, till fåglarnas sång, i ett dike bortåt Gädderstad. Då hade det varit en glad lördagskväll.

Sigfrid och föräldrarna bodde sen i Lottenborg. Stugan uppe i backen vid Lundby. Sigfrids syster Hilda skötte hushållet åt August Berg i Lundby och han ägde Lottenborg.        

Sigfrid var en hejare på att berätta historier och fick sån snärts på dem. Han snappade upp om nå´n uttryckte sej litet fel. Som när det var en man  här i V. Husby som sa: “jag slog mej redit en gång när jag åkte skreskor här oppe i huvet“.

Han var en mycket duktig täckdikesgrävare och rörläggare och anlitades av många. Han hade arbete långt bort ibland, då låg han kvar på  går´n där han arbeta. Hans mor Kristina skickade med honom sängkläder så han skulle ha. Men när arbetet var färdigt och han kom hem hade han inget med sig. Det lämna han kvar på stället. Hon var ledsen på honom ibland. När “det store ågrävet” skedde i början av 1920-talet, alltså rensningen av den s. k. Husbyån, ja, då var Sigfrid med i arbetslaget. Han finns med på foton därifrån och även Albin Engström är med där och Uno, som var son till barnmorskan  Helga Johansson i Västra Husby.