I Lövdalens backstuga bodde änkan Anna Stina Johansson Eriksson född 1854 uti Gårdeby.

Hon blev änka 1906 och kom 1907 till Lövdalen  som hon ägde. Hon hade nå´ra får och höns.  Fåren hoppade gärna över stängslet och följde med henne då hon gick bort. Hon hade suttit av ett straff på  Krono-Spinnhuset i Norrköping.  Lövdalen ligger i V. Husby men nära där Skärkinds och Gårdebys gränser möts.

Hon kallades aldrig annat än Lill- Erka.  Hon hade skinn på näsan som det brukar  säjas. Lite frän och fräck. Hon var arbetsam och gick bort på hjälp. Hon var mycket vid Häggetorp och hjälpte till vid skörden att ta upp säd. Alltså att binda necker sen säden slagits av med lie.

En gång när hon var på hjälp vid Häggetorp kom hon och Evert, som blev min pappa sen, in för att dricka eftermiddagskaffe. De hade mejat säd. Mor Fina Everts mor hade kaffebjudning för granntanterna. Men de hade ännu inte börjat med kaffedrickandet. Då sa Lill-Erka då hon kom in: “ de som arbetar går först, dagens drevnöt får vänta“, och så gick hon först till kaffebordet.

En annan gång när hon varit vid Häggetorp var Mor Finas sidenschal försvunnen. De letade där hemma men den gick inte att hitta. När sen Erka kom en dag så sa Mor Fina att det var så underligt för hennes sidenschal hade försvunnit  och dom kunde inte hitta den. Då sa Erka:” det som inte har kommit i tjuvhänder kommer till rätta.” Hon satt på soffan vid bordet i köket och när hon hade gått så låg schalen instucken bakom soffan.

Hon hade en särskild ficka, innanför kjorteln, som kallades lomme, den var rätt så stor.   Där kunde det hamna en hel del.  Bland annat sockerbitar m.m. och sidenschalar.  Det finns ett kort på Lill- Erka och stugan. 

Vid Sveden hos familjen Holms slakta de alltid grisen efter jul. Det var inte så dumt. De fick lite färskt fläsk av grannas till jul. Sen fick grannas färskt i gengäld  av Holms när de andra  saltat in sitt.

Sonen Allan i Sveden hade varit och lånat löghon  och ordnat inför slakten. Det var nå´n i familjen som var sjuk och låg och Lill-Erka kom dit ett ärende. Då sa hon för hon var lite synsk också: “ den sjuke går på golvet och den friske ligger i sänga“. Det dröjde inte så många dagar förrän Allan var död. Han förkylde sig då han ordnade för slakten och han fick lunginflammation.

                                                         ***** 

Lill Erka i Lövdalen.

Allan Holm han ägde  något så fint som en trampcykel. Det var inte alla givet att ha en så´n. Den använde han bland annat om han skulle till Dala och handla. Men det hade Johan Andersson i Brånsätter lite åsikter om. Han tyckte inte attdet  skulle vara nödvändigt att åka cykel för att köpa ett hekto jäst.

Johan Andersson åkte själv cykel och använde den långt upp i åren. Han var född år1868 i Värmland i Fryksände, så dit cyklade han  åtminstone en gång. Det började ju bli lite mera biltrafik de sista åren  han cyklade men han tyckte ändå att han hade rätt på halva vägen.