På senare delen av 1920- talet var kyrkoherde Wezén präst i V. Husby.  Han var född 1832 och då ungefär 95 år. På den tiden var en kyrkoherde kvar på sitt ämbete så länge han levde. Men han kunde ju inte uträtta så mycket så han hade hjälppräst som det hette och det var Agaton Meurling de här åren.

Wezéns fru var död sen flera år. Det var dottern Hanna som stod för hushållet. Hanna hade hjälp av Hilda som var piga. Hon gick under namnet Hildapräst, hon var inte så ung. Hon hade ju förstås ett riktigt efternamn. Men det användes inte till vardags.  Sen en tid arbetade Astrid Johansson från Röda stugan där som lillpiga. Det var efter sen hon nyss konfirmerats. Hon var kusin till min mamma.

Vid frukostbordet satt då Wezén, Meurling, Hanna och kanske ibland Hannas tvillingbror. Det kokades ett ägg till frukost. Det ägget serverades sen runt till alla, och alla tackade nej till det, förutom när det kom till gamle Wezén, han tackade ja. Det var ju honom det var ämnat för. Alla var införstådda med det.

Hilda brukade servera kaffe sen. Hon var inte så mild och diplomatisk i sitt sätt. När hon serverade Meurling en gång tyckte hon väl att hon hällde länge utan att han sa tack, så då sa hon: “hur mycke ska han ha“? Då svarade Meurling: “det är kant på koppen Hilda“.

Hilda var med i kyrkokören här i socknen. Hon flytta sen till Tjällmo socken. Blev hushållerska hos ett par bröder med lantbruk och som även sköt älgar. Hon var så trött på att rulla älgköttbullar där. Det kan bli för mycket av det goda ibland.

Efter Hilda kom Greta till prästgården. Då blev det andra rutiner. Förut hade Hanna haft hand om nycklarna till skafferi, skåp och matförråd och allt vad därtill hörer. Men det gjorde Greta om. Nu var det hon som styrde det hela.

Kyrkoherde Wezén dog i december 1928. Hanna flytta. Sigurd Strid hade tagit över efter Meurling och Greta gifte sig med Uno Norrbom prästgårdsarrendatorn. Ja, så löste sig det hela.