Var småskollärarinna i Västra Husby socken. I Minsjö skola, Ängstugan, från år 1916 och sen i Dömestad skola till och med vårterminen 1949 då hon avgick med ålderspension.

Signe var född den 19 augusti 1888  i Nybro, Spången, Brovaktstuga, i Landeryds socken. Hon var yngsta barnet i en barnaskara på elva barn.
Fadern var snickaren Carl Fredrik Svensson född 1842-09-23 i Landeryd
Modern Sofia Carolina Carlsdotter född 1844-11-08 i Sankt Lar, död 18 juni 1923.
De gifte sig 1870-10-30 och bodde då i Sanden i Slaka socken.

Barnen:
Son.      Carl Ferdinand  född 1871-08-16 i Slaka. Han döptes i Domk.förs. i Linköping den 20 aug. Carl reste till  Nord Amerika 1888-06-16.  Han skulle då fylla 17 år om två månader.

Dotter   Emma Carolina  född 1872-11-03 i Landeryd, död 1878-11-20

Dotter  Anna Fredrika  född  1874-05-15 i Landeryd,   död 4 okt 1925 i V. Husby
Anna stannade hemma i Svergie

Dotter  Maria Elisabeth  född  1875-07-11 i Landeryd.
Maria  reste till Nord Amerika 1891-04-06. Hon skulle fylla 16 år tre månader senare.

Son.     Axel Wilhelm  född  1876-11-02 i Landeryd.
Axel reste också  då till Nord Amerika 1891-04-06. Han var bara 14 år och 5 månader.

Dotter  Hulda Teresia Wilhelmina  född 1878-04-24 i Landeryd.
Hulda reste till Nord Amerika 1894-08-07. Hon  hade då fyllt 16 år i april.

Son     Frans Conrad  född 1880-02-08 i Landeryd, död 1881-12-30

Dotter  Alma Carolina  född  1881-12-21 i Landeryd.
Alma  reste till Nord Amerika 1891- 04- 20. Hon var då bara 9 år och 4 månader. Troligen reste hon  tillsammans med sina äldre syskon Maria och Axel.

Son     Wilhelm  född 1884-02-01 i Landeryd, död 1884-02-01

Son     Knut Viktor  född 1887-01-03 i Landeryd.
Knut reste även han till Nord Amerika tillsammans med systern Hulda 1894-08-07. Han var 7 år och 7 månader.

Dotter Signe Matilda  född 1888- 09-19 i Landeryd.
Signe stannade i Sverige.

Det fanns släktingar i förväg där i Amerika som tog sig an den här barnaskaran. Men ändå skicka iväg dem och veta att de aldrig skulle träffas igen. Men föräldrarna såg sig ingen annan råd. De trodde att barnen skulle få det bättre i landet  där borta än i Sverige.

Carl.  På den tiden Carl var liten pojke och fortfarande var hemma hos föräldrarna så köptes socker i form av sockertoppar.  De var stora så de sönderdelades sen i mindre bitar för att kunna hanteras. Till sist hackades de i sockerskrinet med dess kniv. Carl var med vid ett så´nt tillfälle och sa: “ja vill ha tå tola tockerbitar o mulera me“.  Alltså två stora sockerbitar och smulorna med. Man fick nog inte så ofta sockerbitar på den tiden. Carl prövade nog på snickeri innan han for till Amerika.  Han arbetade väl på Anderssons snickerifabrik liksom fadern. Jag, Inger har en spegel vars ram Carl har gjort, den är så fin. Carl gifte sig med Martha som var svenskättling.  En mycket trevlig, fin och charmerande, godhjärtad människa.  De tog efternamnet Carlborg. De bodde i Portland i staten Oregon på Amerikas västkust. Martha var här i Sverige och hälsade på Signe år 1931. Men Carl hade ju inte sett sin yngsta syster Signe. Hon var inte född då han reste iväg. Så han och Martha var sen hemma i Sverige och hälsade på Signe år195?.

O, tänk de pratade båda två mycket bra svenska. Carl hade i alla år haft en svensk tidning och på så sätt bibehållit svenska språket. Som gåva  fick vi i St. Hagen ett par ljusstakar som han själv svarvat av trä från sin egen skog.

Martha hade nog blivit bjuden på en god murkelstuvning  då hon varit hemma i Sverige någon gång och blivit förtjust i den  svampen, stenmurklan. Hon brukade skriva i breven att vi skulle spara en frömurkla  i skogen så de kunde föröka sig och fortfarande fanns om hon kom hem igen.

Martha var hem till Sverige ett par gånger sen Carl dött.  De hade inga barn.

Alma hon gifte sig med Fred Olson. Han var nog med i något krig och blev gengasförgiftad. Det led han av hela sitt återstående liv. Alma bodde år 1912 i Minneapolis och skrev till  sin syster Signe, som då bodde på Kungsgatan 32 i Linköping, troligen hos sina föräldrar, bl.a. jag önskar jag kunde komma hem och hälsa på en vacker dag.  Hon skrev till min mamma Mattis i St. Hagen till jul år 1929. Så här står det: ”Snälla fröken Mattis. Ni undrar nog var detta brev kommer ifrån. Men Signe, min syster har givit mig er adress och jag tänkte bedja dig vara så innerligt snäll och skriva till mig och låta mig veta hur det är med Signe. Hon har inte låtit höra av sig på så länge att jag undrar om hon är sjuk eller om något annat har hänt henne. Jag är lite dålig att skriva svenska men det får ni förlåta, det är länge sedan jag var i Sverige inte mindre än trettionio år till våren.. Ursäkta att jag tog friheten att skriva till eder. Så vill jag önska eder En glad jul och ett Gott Nytt År, helsar Signes syster Alma.    Min adress är Mrs Fred Olson, 365- East-28th Street- north., Portland Oregon, U. S. A". 

Men Alma kom aldrig hem och hälsade på sin syster. Och Almas farhågor var riktiga. Signe var sjuk till och från åren 1927-28-29. Däremot kom en annan släkting från Amerika hem till Sverige år 1967 och hälsade på Signe. Lloyd F Anderson och hans fru Audrey. Lloyd var nog en ättling från Hulda. De bodde i Minneapolis, Minnesota.  Även de kunde båda prata mycket bra svenska. Lloyd hade en polaroidkamera som han fotade oss med. Efter en liten stund efter tagningen kom kortet ut ur kameran.  Ja, “i Amerika där har dom grejer” tyckte vi förstås.
Brevkontakten mellan Signes släkt  i Amerika och St. Hagen uppehölls in på 1970-talet.

I Sverige är nu den släkten utdöd men i Amerika finns det nog många ättlingar efter Carl Fredrik Svensson och hans Sofia Carolina  

Det var nu bara två barn   kvar i familjen,  Anna Fredrika och lillflickan Signe Matilda.Man kan undra vad det berodde på att Anna som var bland de  äldsta av syskonen blev kvar  hemma i Sverige? Ja ingen vet det nu men

Anna flyttade till Linköping 1890 tog väl plats som piga. 1892-04-23, Anna var 18 år gammal då, tog hon pigplats i Holmen Södergård, komministerboställe i Linderås socken i Jönköpings län. 
När Kyrkoherden C G Wesse´n där flyttade till Högby socken i Östergötland, så flyttade även Anna med dit. Men redan 24 oktober samma år flyttar hon till Linköpings Domkyrkoförsamling. Hon utbildade sig till sjuksköterska. Kanske påbörjade hon det redan då.

Hon hade bl.a. plats i flera år som sjuksköterska på Hamra sanatorium. Hamra var en egendom i Botkyrka socken i Stockholms län på Södertörn. Lite norr om Tumba. Det ägdes av AB Separator som hade en storartad mönsterladugård med kor av rasen ayrshire. Och med mejeri , laboratorium och allt vad därtill hörde. Vid Tullingesjön hade de även ett gjuteri. Men de hade också ett eget sanatorium för bolagets arbetare. Vi vet ju att tuberkulossjukdomen härjade vilt på den tiden.

Anna övertalade äldsta dottern i St. Hagen att följa med henne för att arbeta där på sanatoriet. Det var nog omkring 1920. Men Mattis, (min mamma), som hon kallade sig i stället för Matilda som hon var döpt till, trivdes inte så länge där. Hennes  arbete var att sköta om smådjuren som hörde till sjukhuset. Alltså höll  man sig med egna råvaror till matlagningen i sjukhusköket. Ägg, fläsk och mjölk förstås m.m.

På söndagar då den ordinarie personalen hade lite fritid, det var väl inte så mycket på den tiden, men då fick Mattis gå ikring med matbrickorna till avdelningarna. Nu var det så att det var enbart manliga patienter på sjukhuset. Ja, de blev ju alldeles överförtjusta när det kom, för dem, en ny och ung flicka med matransonen. Det handlade ju inte om att som patient vara där någon vecka eller månad.  Nej, det handlade om år och ibland flera år.  Då behövs det glädjeämnen för att inte tristessen ska råda. Men Mattis vände hem till de sina och det trygga Västra Husby.

Anna hade en rar fosterflicka som hette Adéle. Anna var också fotograf. Det var på glasplåtarnas tid. Några kort är bevarade. Hon var ju hemma hos systern Signe emellanåt och då fotograferade hon. Och hon spelade gitarr. Både kameran och gitarren fanns kvar här i St. Hagen tills branden 1963.

Anna var sjukhuset i Hamra troget tills hon slutade på grund av sjukdom. Dock inte av tuberkulos utan av kräfta som det kallades då. Hon slöt sina dagar  lugnt och stilla på morgonen  den 4 oktober 1925 i Minsjö Skola, V. Husby  hos sin syster Signe.

På den tiden skickades det inbjudningskort till dem som man ville skulle övervara begravningsakten och sorgehuset ordnade och bekostade även  skjuts för de inbjudna. Begravningen var i Linköping. Min mamma Mattis skrev korten åt Signe. Där står då att bil hämtar ett visst klockslag vid Lundbyvägen för dem som bodde åt det hållet.

Familjen Svensson, med bara lillflickan Signe 7 år, flyttade till Linköpings stad 1895-02-26. Hon började väl i skolan det året.

I Linköping arbetade fadern med snickeri som han utbildat sig i. Han står som snickerigesäll vid den tiden han ingår i äktenskapet med Carolina. Han hade sen plats i Anderssons snickerifabrik i Linköping. Han snickrade alla möblerna åt sin yngsta  flicka Signe.

Signe hon utbildade sig till småskollärare. Hon tog examen år 1910 i Linköping. Då var hon 22 år. Hon hade plats i Ringarum i Ållebråta skola och Stjärnorp innan hon 1916 kom till Minsjö Skola, Ängstugan. Alltså närmaste granne till St. Hagen. Alldeles utanför hagtornshäcken vid skolan var den stora allmänna landsvägen mellan Söderköping och Linköping. Det var ganska kusligt för en ung ensam  kvinna att bo så  med bara sparsam belysning av stearinljus och fotogenlampa. Förra lärarinnan Signhild Bergdahl  kom till Minsjö skola 1896 när den var nybyggd. Hon  begav sig om kvällarna, cyklade eller gick till Karlsborg som då ägdes av fotografen Johan Erikssons föräldrar. Där övernattade hon i  vindsvåningens lilla rum.

Men när det 1911 blev ny ägare vid St. Hagen, Karl och Ida Andersson min morfar och mormor, då fick deras äldsta flicka Tilda senare kallad Mattis ligga över om nätterna hos fröken Bergdahl. Mattis var bara 9 år då hon börja med det.På morron var det för henne att gå hem och sen gå till skolan nere vid kyrkan. Så fortsatte Mattis på samma sätt, då Signe kom, att vara hennes nattvakt.

År 1919 byggdes det nytt boningshus vid St. Hagen och ett rum ovanpå disponerade då Signe som sitt natthärbärge. Tidvis bodde Signes mamma och ibland systern Anna hos henne. Då fick ju Mattis litet fritt.  Men på så vis har Signe alltid varit som en familjemedlem i St Hagen.

Hon firade där alla julaftnar, födelsedagar och mycket, mycket mera däremellan. Hon kom titt som tätt på bussen och hälsade på sen hon flyttat till Dömestad.  På den tiden fanns det bussförbindelser.

År 1936 upphörde Minsjö Skola och Signe  fick plats som småskollärare vid Dömestad skola. Där var det både småskola och storskola som man sa.

Efter pensioneringen bodde Signe på Breda vägen i Norrköping. Där ägnade hon mycket tid att läsa och då framför allt deckare. Signe avled 1971-08-16 och begravdes i familjegraven i Linköping.

.