Berättelser och fakta från Ekhult förpantningslägenhet

Berättelse

Förpantningslägenheten EKULT var belägen cirka 500 meter sydost om Ringby Storgård, och på dess marker. Vad som återstår idag är den runda stensatta vattenkällan,

väggarna till jordkällare, en del husgrunder, syrenbuskar och ett fruktträd.

Dess sista brukare hette Johan August Svenson, född 19/4 1833, Hans hustru var Johanna Matilda Johansdottter, född 24/3 1835, som  från Skönberga år 1867 flyttade till Ekhult.

En fosterdotter Signe Matilda, född 1890, fullbordade familjen.

De arrenderade åkern söder om stället, cirka 1 ha, och hade dessutom slåtterna på det delta i Venasjön, som bildats vid dikesutloppet mot Hylingegränsen.

En ko fanns i ladugården, och enligt uppgift från Karl Karlsson i Restad, så gick Svensson på sin ålders höst till grannarna och lade ihop grenved och toppar.

Någon gång slank väl också ett träd med. Som ersättning fick Svensson ta en del av veden. Karlsson har någon gång varit till Ekhult med ved. Som barn var han också där med mjölk

till det på hösten sedvanliga ostgänget.

Efter hustruns död 14/9 1914 bodde Svensson kvar till 17/11 1915, då han flyttade till fattighuset Solliden, och  löstes då från sina skyldigheter som arrendator. Svensson dog 20/8 1920.

Stugan stod sedan tom ett år, tills arbetaren Anders Albert Andersson från Smedjebacken under Korssätter flyttade dit. Han var gift med knektdottern Anna Sofia Wänn.

Fyra döttrar och en son hade de. Till Smedjebacken hade de ett år tidigare kommit från Hvena grenadjärstorp nr 21,

Torpet Ekhult lämnades för sista gång den 3 november 1917. Husen köptes i likhet med stugan Karlsberg i Restad av smeden Albin Nilsson i Ringstorp, för att användas som vedbränsle.

(Skildringen mottagen av Torsten Harrström, Ringbyhöga)

Förpantningslägenhet:

Det har under olika perioder funnits regler mot hemmansklyvning. Man ville inte att gårdarna skulle bli så små att de inte skulle kunna ge ägaren skälig bärgning.

Ett sätt att kringgå detta var att fastigheten inte försåldes utan att fastigheten utarrenderades med ganska långa kontrakt och en långt gående förfoganderätt för brukaren.

Arrendet intecknades (förpantades). Det rör sig således om så små fastigheter att de enligt den då rådande lagstiftning inte fick avstyckas och säljas.

Svensk uppslagsbok upplyser: "I privata förhållanden var förpantning av smärre lägenheter vanlig såsom en form att kringgå förbudet mot hemmansklyvning."