Berättelser och fakta Tvärdala

Berättelser

Patroner på Tvärdala
 

I slutet av 1800-talet inköptes Tvärdala egendom av en stockholmare, patron Jenzén, för att få luftombyte för sin maka och dotter som hade dåliga lungor. Men det hjälpte inte. De gick bort efter några år. Ofta såg man herrskapet åkande på vägarna i en droska, förspänd med ett par stora svarta hästar och med den livréklädde kusken Larsson på kuskbocken. 

Patron Jenzén var intresserad av gårdens förbättring. Han dränerade åkern med tegelrör. (Bland de första i orten ?) Han förbättrade ladugården och kreatursbesättningen. Men för de anställdas bostadsförhållanden hade han ingen som helst förståelse. Det blev besvärligt att få folk att stanna på gården. De flyttade varje höst. De som var kvar var gamla utslitna människor som hade svårt att få anställning. Befolkningen på orten kallade gården för Trasdalen. Husbonden var av den gamla stilen, som tillämpade husaga på de kvinnliga anställda i hushållet med en hundpiska som uppfostringsmedel. Den användes både på flickorna och hans hundar tills en av ladugårdskarlarna ingrep med att rycka piskan ur handen på Patron och bröt den i stycken. 

Efter första världskriget blev det ägobyte, men inga förbättringar på de anställdas bostäder. Ladugården rustades upp med större fönster m.m. Det blev ljusare. Det var viktigare att nötkreaturen fick en trivsam miljö.  

En dag blev Patron oense med sin ladugårdskarl om djurens skötsel och det blev en häftig ordväxling. Patron blev allt hetsigare. Till sist tog han ett struptag på ladugårdskarlen. Denne var liten till växten samt gammal och utsliten. Det blev en ojämn kamp mot patron, som var i sina bästa år, stor och kraftig. Ladugårdskarlen blev trängd mot en fönsternisch. Där fick han tag i ett föremål bakom sin rygg som han slog patron i huvudet med. Det var en gammal skåpundsvikt. Trots att motståndaren var överlägsen, fick ladugårdskarlen åtal för misshandel och dömdes till böter. Kamraterna skämtade med honom och sa att han fick böta för användande av ojusterade vikter.

Fakta

Avskrift ”Sveriges bebyggelse, Landsbygden Östergötlands län”, utgiven år 1951

Enligt J.A. Almquist bestod Tvärdala vid 1500-talets mitt av fyra frälsehemman. Nr 1 ägdes 1562 av Sven Esbjörnsson Bock till Näs i  Småland, pantsattes senare till Hörningsholmsgodsets ägare och indrogs 1599 till Kronan. Från 1603 hörde hemmanet till Ekenäs´ underlydande, men 1648 bytte Claes Bielke bort det till Anders Gyldenklou, varigenom det kom att lyda under Hylinge. De övriga tre hemmanen i Tvärdala innehades  1562 av Anund Stensson, som ännu 1575 ägde ett av dem, medan de båda andra övergått till Hans Louensten. De två sistnämna gårdarna kallas 1590 ”Christoffer Andersson Gyllengrips landbohemman”. Dennes änka förvärvade 1604 även det hemmanet, som ägts av Anund Stensson.

 Alla tre gårdarna lydde sedan under Händelö. Inägorna i byn fördelades enligt Riddarstad genom storskifte år 1796. Ett halvt mantal frälse äges då av landshövding Fr. G. Strömfelt på Hylinge, 1 mantal skatte av bönder och 3 mantal frälse av sekr F.G. von Stjerneman. De sistnämna kommo sedan till ätten Klingspor och såldes på 1850-talet till premiärlöjtnant Fredrik Edvard Nordén.

Denne hade tidigare köpt skattehemmanet. Egendomen har sedan varit samlad på en hand. Nordén sålde den 1863 till Per August Engström, och efter dennes död såldes godset 1869 till Karl Gustaf Westerblad, som avled kort tid därefter. Tvärdala innehades sedan av änkan Emma Ulrika Westerblad f Godenius och arrenderades en tid av sonen Henning Viktor Westerblad.

Efter att ha ägts av Karl Herman Jentzen och Karl Berzelius kom egendomen 1922 till släkten von Kantzow, från vilken den 1936 övergick till nuvarande ägaren (läs år 1951) godsägare Axel och Tora Gustafsson; barn Gerd, Göran och Carl-Axel. 1 bost. Lägenhet, å gården disp av traktorförare Olof och Anna-Lisa Rohlin; barn: Solveig Irene, Karl Gunnar Roland, Lena Gunhild, Karin Britt-Mari