Affären Klubben i V Husby

   
Klubben och affären där belägen i vägkorsningen mot Linköping, Norrköping, Söderköping, Ö Ryd har genom tiderna
nästan varit mer känt än själva V Husby.
Namnet har inget med klubb att göra utan lär komma från berghöjden där, klumpen eller klobben.

Fakta

Redan på 1700-talet fanns det en raststuga med hållstall i vägkorset vid Klubben. De som var på väg till torg och marknadsdagar
i huvudsak Norrköping kunde här övernatta då många kom långväga ifrån . Ända in på 1900-talet fanns hållstallet kvar då det
användes som lagerlokal utanför affären. Här var som ett litet torg med träräcke försett med ringar att binda kundernas dragare.
Omkring 1873 startade godsägare Henning Westerblad på Tvärdala en lanthandel. Under Westerblads tid utgjorde huset samtidigt
statbostad åt ett par familjer från Norrbo.

1883 övertogs affären av två bröder Hesse som fick hyra lokalen av Hylinge.  När Jonas Hesse dog 1939 övertog hans son Ragnar
affären 1940.
Poststation med namnet Västra Husby var inrymd i affären  och sköttes av Ragnars fru Greta. En lantbrevbäringstur dagligen utgick
till socknens perifera delar och post ankom och avgick två gånger varje vardag.
Varorna till affären hämtades hos grossister i Norrköping med bilen som man hade då. När man omkring 1926 köpte bil så åkte man
runt och tog upp beställningar som de sedan åkte ut med. Det var Karlsson i Augustenhill  kallad Vallarn.som var chaufför, Jonas Hesse
själv kunde inte köra men brodern Melker hade en cykel och som han körde ut varor på. Före dess hämtades det med häst som Hesses
hade vid Önstorp. Varorna som såldes var alla de slag som det var brukligt i en lanthandel på den tiden men färskvaror som
exempelvis mjölk, kött och fläsk hade man inte till försäljning. 

1947 övertog Olof Mårdén affären och drev den till 1958 då Bernt Andersson övertog den.

Redan från början blev  omsättningen av varor i affären stor, inte bara livsmedel utan även järnvaror, kemikalier, färger, manufaktur, läder och foder. Alla varor hämtades hos grossister i Norrköping.

Klubben blev en centralpunkt för socknen. 1900 blev det här ett postkontor där affärsinnehavaren delade ut post tre gånger i veckan. Den bars i en läderväska till Klubben från Söderköping av en man som kallades Postjohan. Posten fick alla hämta i Klubben, då handlade man på samma gång, men det blev inga storköp för många hade mjölk, smör, ost, mjöl och fläsk.

Samma år kom ortens första telefon, dåtidens underverk med en ledning från Norrköping och telefonväxel som placerades i ett rum innanför affären och sköttes av affärsinnehavaren. Det var inte så stor anslutning av abonnenter i början. Det var Hylinge som fick nr 3, Tvärdala nr 2, Prästgården nr 4 samt en telefon för allmänheten inne i affären med nr 1. Kantor Ferb drog in telefon 1914 och fick nr 6.
Nr 5 hoppades över. Det var inte så lätt för ortsborna att hantera en sådan makapär, så många roliga episoder inträffade . Märkligt var ändå att så viktiga institutioner som ålderdomshem, barnmorska eller fjärdingsman inte hade någon telefon förrän i mitten av 20-talet. Det hände ibland att de lyssnade på samtalen och de var väldigt noga med att tala om nyheter i affären och då kom ju folk på att de lyssnat.

På den tiden var det mycket folk på landsbygden och bussarna var alltid fullsatta så det var ett rörligt liv vid Klubben med resande som skulle byta bussar och varor som skulle lastas om Lördagar och söndagar  blev det även samlingspunkt för ortens ungdom.1921 började den första linjebussen från Norrköping till Evalundsvägen. Det var en vanlig lastbil med hårda träbänkar. Ganska snart blev linjetillståndet utökat till Klubben. När Norra Tjust trafikbolag  övertog  busslinjen  med mera moderna bussar  och nya busslinjer  så blev vägkorset vid klubben en bascentral med mängder av resande från alla väderstreck.

Samtidigt som bröderna Hesse övertog affären förvärvade de jordbruksfastigheten Önstorp för att få plats och foder för sina hästar samt bostad åt en anställd man för skötsel av lantbruket samt körning av varor från Norrköping två gånger i veckan. Det var tunga lass på den backiga vägen varför de för det mesta hade tre hästar för vagnen. Klubben blev en centralpunkt för socknen. 1900 blev det här ett postkontor där affärsinnehavaren delade ut post tre gånger i veckan. Den bars i en läderväska till Klubben från Söderköping av en man som kallades Postjohan. Posten fick alla hämta i Klubben, då handlade man på samma gång, men det blev inga storköp för många hade mjölk, smör, ost, mjöl och fläsk.

Ebba, Ragnar och Fredrik Hesse

1921 började den första linjebussen från Norrköping till Evalundsvägen. Det var en vanlig lastbil med hårda träbänkar. Ganska snart blev linjetillståndet utökat till Klubben. När Norra Tjust trafikbolag  övertog  busslinjen  med mera moderna bussar  och nya busslinjer  så blev vägkorset vid klubben en bascentral med mängder av resande från alla väderstreck. På den tiden var det mycket folk på landsbygden och bussarna var alltid fullsatta så det var ett rörligt liv vid Klubben med resande som skulle byta bussar och varor som skulle lastas om Lördagar och söndagar  blev det även samlingspunkt för ortens ungdom.