Berättelser från Klubben
Nere vid ån ser man ännu spår av den gamla vägen och bron över ån. Här fanns även en klappbrygga gemensam för byn, där byns kvinnor fick slita ont i det kalla vattnet vid vår och höstbyken. Följden blev att många av dem fick värk i leder och muskler, men det skulle ovillkorligen sköljas i rinnande vatten. Marken var byns samfällighet och avsedd för att hänga kläderna på tork.
Ån vid bron var uppdelad i tre strömfåror där prästen hade fiskerätt i den östra, Broby och Norrbo i den västra. Den mittersta kallades kungsfåran och där fick inga fiskeredskap sättas ut. Det fanns gott om fisk på den tiden då vattenståndet var högre men genom människors ingripande och åsänkning  blev det allt mindre. Kyrkoherden som inte var intresserad av fisket  kom överens med klockaren att få fiska i utbyte av att lämna en del av fångsten till prästens kök. Men det blev magert med fångsten och klockaren som var närig klagade på den dåliga fångsten. Han ville inte gärna lämna något ifrån sig så det blev bara lite småfisk en och annan gång till prästens kök. En afton när klockaren varit vid ån och vittjat sin fiskeredskap mötte han kyrkoherden och de stannade upp för att växla några ord. Klockaren beklagade sig om sin dåliga fiskelycka och visade upp några småfiskar han hade i en påse då plötsligt en gädda for ut som han gömt under västen, vilket var något förargligt.
Bröderna Hesse byggde ett garage utmed syrenbuskarna vid Klubben. Det var så litet så man knappt fick in bilen där. Det var nog inte mer än 2 cm på var sida om bilen, så det var väl byggt efter bilen. På en vårfest 1928 eller 1929 sjöng sångkören i V. Husby en visa som gick ut på att man måste vara godtemplare för att köra in bilen
Landsvägen gick mellan affärsbyggnaden och uthusboden med ena delen för ved och den andra för fotogen och oljor. På baksidan om den åt landsvägen till fanns dass och bakom det sill och tjärtunnor mm.
Affären Klubben i Västra Husby var på 30-talet en av de gammalmodigaste i Sverige. Thoréns i Östra Ryd en av de modernaste så det var en stor kontrast mellan dessa affärer på bara en mils avstånd. Vi tänker oss en titt in i affären i Västra Husby
Till vänster om ingången fanns en disk på ungefär två meter. Den hade en öppning mitt för dörren in till kontoret, postrummet och telefonväxeln. Till vänster i disken fanns det mjöllårar nederst och så fanns det hyllor med diverse saker, glas och porslin uppställda till skyltning. Vid sidan om det fanns det majs i en lår, och det användes samma skopa till både mjöl, gryn och majs. Majsen var till grisfoder. Man skar till fönsterglas ovanpå disken och när de skar till glasen så sprätte glasflisor omkring så man fick plocka glasflisor ur grynen. Trots att det kunde vara livsfarligt så kom inte något sådant ut i tidningen på den tiden
Till höger om ingången fanns en avbalkning med silltunnor och så var det en hylla ovanför och en våg att väga sillen på. Då det kom lite finare kunder, dök biträdena ner till armbågen för att få fina sillar. I ett skede stod en silltunnan innanför ett särkilt kyffe innanför en vägg och där gick man och hämtade en sill när någon köpte och gick över golvet fram till disken så det blev en fet gångstig över golvet.
Sedan har vi ett kyffe bakom dörren på någon meter med ett fönster där det skyltades med fotogenlyktor, kvastar och dylikt.
Mitt fram har vi en disk med en liten disk till vänster om den. På den lilla disken till vänster från ingången till kontoret så fanns det en hylla med tyger och lite garn, och så blev det ett hörn där det fanns en sirapstunna som fylldes på från lagret ibland. På en hylla bredvid låg tidningar och brev, för all post hämtades ju i affären och ej på postkontoret, som endast var för bättre folk.
Så har vi mitt fram kvar. Där var kassalådan i disken, samt utmed höger sida vid väggen uppe på disken en liten låda med nippersaker i. Alldeles framför det stod ett litet skåp med glasfönster, som hade plats för 5 till 10 kilo ost och något smör eller margarin, och där brukade många gånger någon sork eller råtta sitta och spisa. Råttor var det gott om, lådorna drogs ut försiktigt, för där stod fällor gillrade. Att det var begärlig föda kunde man förstå när man såg råtthålen i hörnen på lådorna.
Det var stora lådor som rymde en halv säck av socker, havregryn, korngryn eller risgryn. Olika lådor för alla slag underligt nog, även salt. Allt östes upp i påsar eller strutar som mest användes för russin, karameller eller kryddor av alla slag. Det berättas att en gång när det kom en kund för att köpa makaroner så drog Hesse ut lådan med makaroner men sköt in den blixtsnabbt igen. Det var råttor i lådan. Då gick han efter katten. Öppnade lådan, satte ner katten och sköt igen. Det blev ett fasligt liv i lådan och när det blev tyst drog han ut den igen. Det blev som ett extraerbjudande till kunderna för de fick ju gratis ketchup.
Det blev ett hörn även inom disken som användes för en plåttunna med kaffe i, ja inte bara en utan fyra fem stycken. Det togs lite ut varje burk eller tunna allt efter vad det var för köpare. Var de från Gårdeby eller Örkällan togs det fler skopor ur den vackraste burken, för där var det nämligen dyrare och godare kaffe. Fast fick man blanda några sorter så blev det ändå bra och gott kaffe. Det var stora, mellanstora och små bönor. I taket hängde fotogenlyktor, träskor, ryktskrapor och ryktborstar och även hinkar mm. Det var det vanligaste i en lanthandel. Med så stort sortiment så fick man utnyttja alla utrymmen.
Jästen var en särskild historia.. Den köptes i bitar om flera kilo och det skars av en bit när kunderna kom och köpte så efterhand blev det torr och smulade sig. Då togs den i en gammal handduk och bars ner till ån och blöttes. Särskilt patron, som Hesse kallades, var expert på att blöta jästen.
Så har vi lagerrummet. Där fanns en stor sirapstunna som det tappades sirap ifrån till den lite mindre pytsen inne i affären. En gång hade Melker glömt att han satt dit sirapspytsen och tagit bort pluggen. Det rann ju så väldigt sakta så det gick ju inte att stå där och vänta.  Följden blev att han fastnade i sirapen när ha kom ut i lagerutrymmet morgonen därpå. Det var sirap över hela golvet, men den gick ju att ösa upp. Det var inte så petnoga. Sirapen östes upp och såldes. Det sämsta som melass åt djuren. En malör inträffade även med sirapen i den tunnan som man sålde sirap från i affären. Den fylldes ju på vartefter det behövdes från den större ute i bon.  Folk som köpte sirap blev varse att det var hår i sirapen och när man kom ner mot botten i tunnan så hittade de katten som försvunnit. Man visste inte vart han hade tagit vägen. Han hade trillat i tunnan och inte haft en chans att komma upp. I lagerutrymmet fanns förutom sirap allt som en lanthandel skulle ha. Spik, brodd, söm, liar, orv, hammare, yxor, krita, kalk, linolja och bornolja som användes att smörja djuren med när de hade mycket flugor och löss. Det fanns även rep, hästgrimmor, bukjordar mm. Så fanns det förstås en fläsktina med saltlake och fläsk i.
En gång tappade Sven Ring en 25-öring på trappan till affären. Den ramlade ner i springan i trappen som bestod av tvåtumsplank. Sven var väl i 10-årsåldern men inte sämre än att han gick och hämtade ett spett nere i bon och bröt loss en planka och hittade 25-öringen. Då gick han in i affären och köpte sig en lakritsstång. Affärsinnehavare Melker som var mycket nyfiken av sig, kom ut och undrade vad Sven haft för sig. Jag ska spika fast plankan igen sa Sven och det gjorde han.
På senare tid hade affären en lastbil som man hämtade varor med. En gång när bilen efter en tur stod vid Klubben så slog det eld i ett tändstift och Albin och Ragnar Hesse hade skyfflar och slängde grus över tändstiften . Kanske inte det bästa sättet att släcka elden när man bara kunnat sätta handen över eller kväva elden med en näsduk eller liknande .
Melker var en driven affärsman, han hejdade folk ute på vägen (som då gick alldeles utanför trappan) och lockade in dem i affären.
Fritt hämtat bland annat från Uno Norrboms och Ingrid Sjöströms skrivelser samt Sven Rings och Gösta Svenssons berättelser.
Åke Öberg