Indelningsverket 1683 -1901

Många krig utarmade Sverige

Många krig under1600-talet inte minst det 30-åriga i nuvarande Tyskland hade utarmat Sverige såväl ekonomiskt som på krigsdugligt manskap.1630 skrev Gabriel Gustavsson Oxenstierna till sin bror Axel att ”må vi väl säga att vi har vunnit land av andra och därutöver ruinerat vårt eget. ”Betydande delar av kronans markinnehav kom att tillfalla högre officerare som belöning och tack för sina insatser under de Svenska fanorna. Krigen skördade stora offer och i mångt och mycket var det sjukdomar och farsoter som tog de flesta offren. Många soldater kom aldrig fram till slagfälten.

För att krigshärarna skulle försörja sig så plundrade man den bygd som man drog igenom. Detta innebar att krigshärarna kunde vara på marsch långa tider utan att möta något motstånd. Det innebar också att man hela tiden var tvungen att vara på frammarsch för att retirera innebar att det inte fanns något att försörja sig på. Många slag skördade förödande offer. Slaget vid Lund mot Danskarna 1776 var en av de värre. Av 18000 soldater som deltagit dödades inte mindre än 8300. I vissa Danska förband hade mellan 80-90 procent.

Kännbara utskrivningar.

Den stora manspillan krigen utgjorde innebar att soldatutskrivningarna blev kännbara. Ändå kunde bönderna klara sig någorlunda då ingen var betjänt av att en gård blev utan brukare och därmed inte kunna betala skatt. Trots försök att lindra knektutskrivningarna  slog det hårt för landet.

Efter krigen i Skåne mot danskarna ansåg Karl XI och hans rådgivare att krigsmakten måste reformeras. Den traditionella utvägarna med utskrivning av bondpojkar eller av utländska legosoldater hade visat sig kommit till vägs ände. 

Princip för indelning:

Varje  landskap eller län skulle ställa upp och underhålla ett regemente om 1200 man. Två gårdar  skulle bilda ett rote som skulle hålla en soldat. 150 soldater bildade ett kompani vars geografiska utbredning ofta motsvarade ungefär ett härad. För att rekrytera en knekt lockade rotebönderna med en värvningspeng som kunde variera i storlek  allt efter tillgång och efterfrågan.

Den nye knekten skulle tilldelas en bostad oftast ett torp med tillhörande markbit att bruka och föda upp några djur på. Om jordlotten var liten eller av dålig beskaffenhet skulle knekten kompenseras med genom att bönderna gav honom utsäde och andra naturprodukter. Varje soldat skulle också ha en årlig lön vars storlek varierade kraftigt den också. Ju sämre och magrare mark desto högre lön. Dessutom skulle bönderna i roten förse knekten med kläder enligt noggranna föreskrifter. Och vidare förvara och underhålla hans militära utrustning.

Den främste av rotebönderna, i allmänhet den på vars mark torpet var byggt fick sin gård utsedd till stamrote. Medan de andra gårdarna kallades för strörotar eller hjälprotar. Rotarna skulle visserligen bestå av två hemman men i många trakter var gårdarna alldeles för små för att orka med en sådan börda så det krävdes fler ibland upp till 5-6  och i extrema fall hela 12 till 15 gårdar. Bönderna valde inom roten ofta för ett år i taget en bonde att föra deras talan mot de militära myndigheterna

Övningar: Övningar skedde med hänsyn till bondens år. Dvs när det var lågsäsong som efter vårsådd och före skördens bärgning. Flera övningshedar togs i bruk. Här i Östergötland var det vid Linköping.

Det var rotebönderna som försåg knektarna med proviant för de två veckorna som övningarna brukade vara. Det varierade mycket beroende hur givmilda rotebönderna var så efter 1815 så fick bönderna betala en avgift så att alla knektarna fick samma mängd mat och dryck.

Mycket dryckjom

Vid inryckningarna förekom naturligtvis en hel del dryckjom så knektarna kunde vara ganska glada. Det klassiska uttrycket Orsa kompani lovar inget bestämt har knutits till de inryckandes ankomst till Komtillmåtta gästgivaregård år 1894, där korpralen Gifting påstås fällt de bevingade orden som svar på befälens maning om försiktighet med starka drycker.

 Fotnot: Karl X dog 1660. Karl XI blev kung 1672